Jag fortsätter på den inslagna linjen

Nu har satningen pågått i en dryg vecka och jag tycker att det går över förväntan. I lördags tog jag en gemensam runda med lillebror i Skatås. Han är på väg att bli en materialare precis som jag. Tur att man kan lära honom något även på äldre dar :)

Igår var det premiär för för mina stackars ben på fotbollsplanen. Första träningsmatchen där jag spelade 90 minuter. Det känns väldigt mycket i vaderna nu kan jag erkänna. Därför har jag inte kunnat springa något under dagen. Jag kommer dock straffa mig själv genom att försöka springa en längre runda imorgon. 2x8 km i Skatås med brorsan och en polare till. Jag får dessvärre bara sällskap ett varv, men det kommer fixa sig.

Idag var jag själv på Allum med en sovande dotter i vagn. Jag fick mina egna minuter bland löpkläder och andra roliga tillbehör. Lyckades köpa tights, mössa och handskar till brorsan. Till mig själv blev det mössa och ett par extra kallingar till löpningen. Det är rätt skönt att inte tvätta varje dag, eller springa runt och lukta mindre angenämt.

Nu godnattpuss till dotter och sedan TV4 play- SOLSIDAN.

hej på er.

Träning dag 5

Nu har jag alltså genomfört fyra löppass och en fotbollsträning. Idag kändes det i benen när jag drog iväg mot jobbet på morgonen. Det kändes att det bara var åtta timmar efter att jag klev av fotbollsplanen. Jag kom dock fram till jobbet i tid och hade turen att få sitta ner större delen av dagen.

Nu väntar lite vila. Nästa pass blir imorgon fredag efter jobbet.

Lördag blir det nog ett pass någonstans i Göteborg. Jag hoppas på sällskap för att motivera mig ytterligare. Söndagen är det fotbollsmatch, oklart status på speltid dock så det finns möjligheter att helgen avslutas med en kortare runda.

Nu ska jag återgå till balettskräckfilmen Black Swan...

Detta går över förväntan, tiden går att fixa fram om man har lite tur och framför allt en underbar sambo som ställer upp när det verkligen behövs. Jag förstår att jag inte kommer kunna alla dagar, så är det helt enkelt att ha små barn, men många av dagarna går det faktiskt att skaka fram en timme.

Jag vill avsluta med ett mjölksyre-grattis till Kalla & co som tog silver idag på skid-VM.

Träning

Då var det dags att ge sig på en rejäl utmaning igen. Det var 11 år sedan sist. Då handlade det om 112 mil i svenska fjällen på en sisådär 45 dagar. Denna gång ska jag springa till Båstad på så få dagar som möjligt.

Det hela började med att en arbetskamrat hostade fram tanken om att springa till sin stuga som är belägen strax söder om Halland. Jag var inte sen med att nappa på tanken. Sedan dess har vi lyckats få ytterligare tre galningar att ta sig an utmaningen. Vi är alltså fem glada gossar som i slutet av april lämnar Lerum för att till fots likt Forrest Gump springa till Båstad.

Tanken är att vi ska göra det på 4 dagar vilket ger ett genomsnitt på 6 mil om dagen.

Nu har jag för egen del bestämt mig för att träna mängd i en hel månad. Jag ska springa varje dag i 31 dagar. Idioti tänker nog vissa av er, men jag har en tanke och den är att försöka utvärdera hur min egen återhämtning är då jag tränar "hela" tiden.

Idag gjorde jag tredje löppasset på tredje dagen. Jag har som målsättning att inte underskrida 40-45 min/löppass. Dagens pass blev ganska exakt 60 minuter och jag kom upp i över milen.

Det ska bli otroligt skönt att få träna in våren och ljuset. Idag gav jag mig iväg vid 18 och då var det faktiskt inte helt mörkt ännu. På torsdag ska jag springa till jobbet och förhoppningsvis är det ljust när jag kommer fram strax innan 7 på morgonen.

Vem vet, om några veckor kanske man kan lägga vantarna hemma också.

Jag vill passa på att rekommendera er att använda jogg.se som träningsverktyg. Det kan hjälpa till att motivera er att träna lite extra. Det tar inte många minuter att lägga in sitt träningspass. Allt övrigt räknar programmet snällt ut åt dig och du kan från Tv-soffan njuta av hur många meter du sprungit sista dagarna, veckorna månaderna och åren. Statistik a la Stefan Holm alltså!

Imorgon blir det fotboll, vilket är min enda ursäkt till att inte springa samma dag.

Lycka till med din träning nu.

tvåhundrafyrtiofemtusen, klicka ok så är det klart!

Har ni tänkt på vilket sjukt sätt vi hanterar pengar i dagens samhälle? Jag förde över en inte allt för liten summa pengar för några minuter sedan, det var en kontantinsats för vårt nya boende. Klicka in ett belopp, skriv din kod och tryck OK. Visst fick jag upp en varningsruta "Beloppet du tänker överföra överstiger 50000 kr, vill du fortsätta?"

Jag fortsatte...

Nåja. Det får räcka som dagens lilla tanke.


Nytt kontakt och snart nytt boende, tomt på kontot. Mycket nu!!

Imorgon bada i extra varmt babyvatten i Alingsås tillsammans med massor av snoriga, livliga och underbara små liv!!
Bara till att hålla andan en halvtimme för att komma ut levande :)

Mer nyans

Jag har ganska så fort fått inse att mina tankar kring julen och dess firande inte var särskilt nyanserade igår kväll. Jag fick två kommentarer som var ganska olika men gemensamt för dem var den starka viljan att sätta barnen i första rummet.

Egentligen skulle jag klippa och klistra ihop det bästa från deras kommentarer, men jag ska försöka med egna ord.

1. Jag hatar inte julen som högtid, det kan bara bli lite mycket på samma gång.

2. Jag ser positivt på att det finns högtider, de gör det enklare att träffa sin släkt och sina vänner. Man får en anledning att hitta på något. Ungefär som när jag fyller år och ställer till med fest. ( nästa år kan den dessutom bli sammanslagen med en rejäl inflyttningsfest)

3. Alla får ett välbehövligt avbrott från vardagen= positivt

Det var tre anledningar som förhoppningsvis gör mitt tidigare inlägg mindre negativt. Det är ingen ursäkt, för det behövs inte, men väl en mer nyanserad bild av vad jag egentligen tycker om julen.

Julen är barnens högtid och vi som vuxna har ett ansvar att göra julen till något roligt mysigt och minnesvärt. Precis som de flesta av våra föräldrar gjorde för oss.

Vi ska också passa på att skänka en tanke till alla de personer som inte får fira jul, eller som sitter ensamma. Barn utan varken föräldrar eller familj. Barn med missbrukare till föräldrar som tvingas genomlida julen med ångest i hela kroppen.

Sverige är inte alltid så trevligt och mysigt som det låter, men jag är i första hand egoist och därför glad att jag med hjälp av vänner och familj klarat mig så bra som jag gjort hittills. Den vetskapen ska jag tänka på och föra vidare till mina barn.

Man ska vara tacksam för det lilla.

Nu åter till träning före mat. Inomhusfotboll står på schemat.

Då var julen här

Julen ger mig alltid blandande känslor. En del av mig vill bara fly fältet och spy på all "julstämning" som samhället försöker skaka fram i ett desperat försök att få oss att konsumera mera.
Jul handlar om så mycket mera än att konsumera. Det handlar om gemenskap och om att träffa sina nära och kära. På den punkten så finns det mycket mer att önska. Ibland känns hela julen som en stor planeringskalender där man ska klämma in så många träffar som möjligt under 2-3 dagar. Jag tror att många familjer skulle tjäna på att vara mer flexibla och "fira" julen mer utspritt. Inte minst på grund av att så många familjer är utspridda efter skiljsmässor. Jag vill också påstå att flertalet av de som firar jul i Sverige inte gör det för att fira Jesu födelse, det innebär att man inte slaviskt måste fira julafton på julafton. Som skiftarbetare och året-runt-arbetare har jag flera gånger provat denna metod med framgång. Det svåra har då varit att få med sig övriga familjen. Jag säger inget om er som åker iväg till någons föräldrar och är borta en vecka, eller sticker utomlands för att undkomma det svenska firande. Ni undviker stressen, jultrafiken med dödsfall, flängandet mellan farmor,farfar, gammelfarmor, pappa, mamma, plastmamma och kusiner på alla håll. Jag har en liten släkt, men när barnen börjar ploppa ut så växer den fort :)

På bilden ovan så ser ni vår gran, den kläddes fin igår kväll och står nu i vardagsrummet. Det är inte så att jag tycker det är tråkigt eller känner avsky inför julens alla bestyr, men jag skulle så gärna känna mer uppsluppen glädje och lycka inför julens ankomst likt en annan person i mitt hushåll. Vi fixar det, och jag reder mig. Jag vet att A inte tycker att jag är superpositiv till allt, men jag är där och ställer upp när det behövs. Är det ok att bara "ställa upp" när man inte brinner för ämnet? Vi har ju en annan liten krabat som kommer att tycka det är alldeles underbart med julen i många år framåt. Hon hejar på alla tomtar hon ser och är glad mest hela tiden. Hon såg ut som ett frågetecken när granen släpades in i huset, men bara några minuter senare så sprang hon runt den flera varv och lekte lekar som om den alltid varit där.

Jag pratade i början om en del av mig som vill spy på allt. Den delen av mig vill hinna med så mycket mer än att förbereda julen, äta julmat, sitta i bilen och träffa släkten. Den delen vill hinna träna, äta för att jag är hungrig och inte för att man ska. Jag ska därför göra allt jag kan för att klämma in träning mellan måltiderna under den stundande julhelgen. Det finns inget godare än att äta efter ett hårt träningspass.

Anledningen till att jag skriver ett avsnitt om julfirande är för att min bättre hälft brinner så otroligt för allt som är så mysigt, pyssel och papp, julgran, traditioner och allt annat som hör högtiden till. Hennes ibland något maniska förberedelser och planer inför julen gör ibland att jag hatar högtiden mer än vad jag i själva verket gör. Jag överlåter allt ansvar till henne eftersom hon tycker det är så roligt och för att hon gör det så mycket bättre än jag. Känns den igen hos någon annan? Finns det pappor som överlåter allt till mamman eftersom hon brinner mer för det? Matlagning, VAB, läkarbesök?


Man får kämpa för att hänga med som man och som pappa. Man får kämpa om man vill vara en lika stor del av ens barns liv som mamman är.

Jag vill kämpa och jag kommer att klara denna julhelg, mitt närmsta Everest! :)

Jag vill tipsa alla om att införa julklappsleken till alla vuxna. Alla som firar ihop köper EN julklapp till ett värde av 50-100 kr. På julafton så gör ni lappar med nummer och den som får nummer 1 får välja första klappen. Den öppnas och sedan får nummer 2 välja klapp. När alla valt en klapp och öppna så tar man fram en äggklocka och drar upp (ingen ska veta hur länge). Nu startar tärningsspelet. Slår man en 6:a får man byta klapp med någon, slår man en 1:a MÅSTE man byta klapp. Så håller man på tills klockan ringer. Alla går hem med en klapp som de förhoppningsvis är nöjda med och dessutom har de haft lite kul på vägen. Lycka till!

Lilla julafton

Lugnet har lagt sig över huset igen. För några timmar sedan var det fullt ös medvetslös här hemma. Ja, inte på det sättet som många kanske tänker. Alkoholen stod mest på bordet, oöppnad och väl kyld. Det var fullt ös i form av tre små krabater; Ronja 1,5 år, Jakob snart 1 år och lille Ville 7 månader. En går, en klättar och en liten tomte som hasar sig fram glad som ingen annan.
A hade planerat för julbord hela dagen medan jag latade mig på jobbet. Jag hann hem och hjälpa till det sista och lyckades med lite stöd baka en kaka tillsammans med Ronja innan de första gästerna anlände.

Jag satte en slant på att vi inte skulle sitta alla 11 runt bordet vid något tillfälle, men jag fick faktiskt fel. Vi lyckades få lugn och till och med prata några minuter under matstunden. Rispuffar och annat hjälpte oss att förlänga dessa minuter så klart.

Ville gjort snart höger vänster om och stöp med trynet rakt i sängen, tror inte ens han hann plocka av sig tomtedräkten. Strax därefter så borstade Ronja gaddarna och marscherade mot sängen. Lite läsning och sedan tryna kudde där med. Kvar var Jakob, som för dagen inte hade någon säng, men väl mamma och pappas axlar. Han fick till slut letat fram lugnet och somnade gott i sin vagn i hallen. Tre ungar sover. Nu ska de vuxna få leka julklappsspel. Hets och tävling från vissa håll och alla ville ha en viss "boll". Roligt upplägg och alla slutade hyfsat nöjda med julskum eller ljuslykta.

Då kommer smällen, Ronja har spytt ner hela sängen. Stackaren som inte kräkts i hela sitt liv. Kalabalik. Vem har pussat henne godnatt, alla? Öppna dörren! fönstret! duscha Ronja! tvätta kläder, väck alla barn, värm upp bilarna, var ska vi sova? Vem ska bo var? Halka inte på spyan! Plötsligt var allt inte så mysigt längre. Hur mådde Ronja, varför spydde hon?

På bara 10 minuter är alla ute ur huset. Ville sover med päronen i Jakobs hus. Tack för att ni är riktiga gooa vänner A & M.

Ronja somnade om i vår säng med sin mamma och jag passade på att tvätta, diska, städa och nu sitter jag här och njuter av tystnaden och av en fredagkväll som blev något jag aldrig hade kunnat drömma mig till. Livet är spännande ibland och det är något som jag uppskattar. Jag gillar när det inte alltid blir som man tänkt sig. Det får mig att tänka på vad en officer sa till oss i lumpen efter en ordergivning och taktikgenomgång: "...men vi vet ju alla vad vi kan göra med en plan" Sedan knycklade han ihop den tänkta planen och kastade den över axeln.

Så blev det idag. Precis så där. Planen var helt borta, den hann inte ens kastat över axeln. Spyan bara kom flygandes från ingenstans. Stackars Ronja.

7 dagar till julafton. Jag håller tummarna för att Ronja får vara frisk och träffa tomten för första gången (förra gången var hon inte helt med i matchen, 6 månader gammal).

Roliga timmen

Var bara tvungen att lägga upp denna bild som togs idag på hemmaplan. Femton minusgrader hela dagen gjorde att vi spenderade den vakna tiden inomhus. En tripp till Alingsås för husvisning och fika hos M, A och lille Jakob hann vi med trots det kalla vädret.

Jag älskar när det är som idag, ljust och kallt. Inget går upp mot sommaren, men när det väl är vinter så finns inget bättre väder än dagens.

Kvällen avslutades med en nervig handbollsmatch som Sveriges brijanta damer tog hem och säkrade en plats i semifinalspelet. Spännande och stort på samma gång.

Läste på nyheterna med kalla kårar längs ryggen hur en arbetskamrat i mitt område sköt huvudet av sig på jobbet i samband med att han skulle hämtas till förhör. Han hade hemska hemligheter hemma i huset enligt senaste uppgifter. BRRRR, vilka människor det finns mitt ibland oss.

Två år och nio månader

Två år och nio månader sedan. Det var senast jag skrev ner något av det jag tänker. Jag tänker inte tråka varken mig själv eller andra med att göra en resumé av allt som hänt. Istället sammanfattar jag det med att jag har bytt liv. Jag blev pappa den 2 juni 2009 till en underbar dotter som heter Ronja.
Just nu ligger hon och sover middag i minusgrader inbakad i massa filtar. För första gången på mycket länge så känner jag att jag har kommit in i föräldrarollen. Det tar tid för oss killar, längre tid än vad man kan tro faktiskt.

Livet före Ronja var enkelt och roligt på sitt sätt, men jag måste erkänna för mig själv att jag faktiskt redan börjar att glömma hur det egentligen var. Jag vet att jag reste mer och besökte mina vänner runt om i Sverige, men i övrigt så minns jag inte. Det är som en svunnen tid och den börjar i mitt huvud mer och mer sammanlänkas med min ungdomstid, precis som om jag var tonåring hela tiden fram tills jag var 29 år och fick barn. Så jag får väl fylla i det som alla säger, "man är inte vuxen förrän man är pappa"

Nog om papparollen för ett tag. Vi håller på att flytta och det tar upp mycket av tankeverksamheten. Vi har sålt vårt boende och ska hitta något nytt fram till den 1 april, inget skämt!
Vi letar och letar, men hittar inget som passar oss perfekt. Sanningen är väl att det perfekta boendet inte existerar. Man får skapa det själv när man väl flyttat in. Då kvarstår alltså den rent geografiska placeringen av boendet. Ska vi bo på landet eller i en ort? Vill vi vara beroende av bil överallt? Villa, radhus eller kanske lägenhet igen? Ibland känns det som om vi är tillbaka på ruta ett, samma malande tankar som aldrig leder någon vart. Alingsås, Lerum, Partille, Halmstad, Sävedalen, Göteborg. Hur svårt kan det vara att bestämma sig?

Hemnet bombas av besök från vårt IP-nummer och från våra stackars surfmobiler som behöver laddas stup i kvarten, utan resultat igen!

En gång för länge länge sedan, på den där tonårstiden jag talade om förut, så klingar en sång;

Bygg inte hus på en sandig strand
Bygg inte hus på grus
Kanske verkar det okej, men en dag du ångrar dig
Du måste bygga huset en gång till.

Du måste bygga huset på en berg, på en stadig grund som inte rubbar sig
Och när stormen piskar på så har du frid i ditt hus ändå.

Det alternativet finns ju kvar. Att bygga ett eget hus, men hur gör man det när man är född med tummen mitt i röven? Hur tråkigt är det inte att beställa ett hus? Som att gå in på ICA och handla en liter mjölk och istället för att säga "jag tar en trisslott också" så kommer "En enplansvilla med stor altan i söderläge nära kusten tack". Nja, känns inte helt okej ännu. Så vuxen är jag inte och så fet är inte plånboken heller för den delen.

Nu lackar det mot jul som aldrig förr, faktum är att det lackar mer och mer mot jul för varje dag. Den enda dagen det inte lackar mot jul är ju faktiskt på själva julafton. Alla andra dagar lackar bara mot jul, hela tiden. Jul jul jul!

Jag avslutar detta inlägg med följande två ord som min dotter säger med jämna mellanrum:

God Jul

Eddie Vedder

Lyssna på två låtar, från den grymma filmen Into The Wild.

share your files at box.net


share your files at box.net

Dårar och patrask

__________________Long distance call (på riktigt)______________________

Som titeln ovan antyder kommer jag att spy lite galla på samhället idag. Jag kommer att sprida ut de negativa blixtarna jämnt över de tanklösa människor som jag tycker förtjänar en känga.

- Snön har fallit i Göteborg, och den behagar att ligga kvar för en gång skull. Det ger staden lite ljus och lite mer mysfaktor, även om många verkar tycka att det är tre månader för sent. Jag gick en lång promenad idag, mest för att jag inte har något spårvagnskort och är för snål för att betala, men trots det så var det skönt att bara promenera på min lediga dag. Jag gillar att ha nära till allt som kan tänkas behövas. Butiker, aktiviteter, sporthallar och löpspår. Det är väl en av anledningarna till att jag stannar kvar i stan skulle jag gissa.

Baksidan av promenaden kommer när jag nästan är hemma och få syn på en av många A-lagare omkring mitt hus. Mitt hus har förärats med att ha ett systembolag på hörnet, vilket inte enbart är trevligt. A-lagaren (svinet, den hemlöse, alkisen, den sjuke eller fyllegubben, namnet spelar mindre roll), som är så uppäten av alkoholen att han helt har slutat bry sig om sin hygien och sitt utseende, står där och bara lever. Jag undrar tyst för mig själv vad som fick den där människan att hamna där han nu är. Jag undrar om det är självförvållat. Jag vill tänka att det är han själv som skapat sitt pissiga liv. Att det var han som sket i allt när han gick i skolan och sedan tog till flaskan för att det var enklast så. Jag tänker för varje gång jag ser alkisarna, att de borde snart vara slut på dem. Vi är så upplysta om problemen och ingen vill ju vara alkoholist. Eller?

Trots detta ser jag varje vecka nya ansikten, feta ansikten, smala ansikten och trötta ansikten, alla har de dock samma uttryck. De är uppgivna. Många av dom är inte äldre än 20-25 år. De står där och hänger vid en parkbänk intill en söndersupen gubbe som ser ut att vara 85 år, men som inte fyllt 50 än. Gubben sitter och vilar vid sin rullator, givetvis med en systemkasse i facket framtill. Inte ens vetskapen om att de snart ska supa ihjäl sig får dem att sluta. Vem vet, kanske är det en befrielse för många att faktiskt ha valet att kunna supa ihjäl sig. Fråga Cornelis. Skillnaden på Cornelis och de andra på torget är nog inte så stor. Cornelis tog till flaskan, men passade på att lira lite gitarr och sätta ord på sitt missbruk i samma veva.

Vad som stör mig med dessa människor är att de är skenheliga. Många av dem i alla fall. Måndag morgon 10:00, systemet, supa sig packad, skrika fula ord till alla på torget, spy på en hållplats, antasta och ofreda folk i allmänhet för att sedan somna i sin egen spy, utan att folk egentligen bryr sig. Tisdag morgon, sälja Faktum och tycka synd om sig själv, tisdag eftermiddag, återställare och sedan är varvet fullbordat. Faktum...En bra tanke, men är det inte bara att försköna det hela. Det står sällan att det är alkoholister det handlar om, nej, där står om stackars Ulf som tvingats leva utan bostad i flera år, han får inget jobb och lever på existensminimum. Vem fan gör inte det, fråga min mamma. Hemtjänsten är ju ett skämt, där jobbar och sliter unga som gamla för några ruttna ören. Jag sprang om min egen mamma i lönekurvan redan när jag fick mitt första jobb, outbildad på Volvo. Det var flera tusenlappar mer i lön jag fick då. Lönekurvan förresten, den borde inte existera, och om den nu gör det så får vi göra något åt den.

Vad är det för samhälle som vi skapar? De som tar hand om människor får inte ett skit och de som tar hand om plåt och annan skit tjänar de stora pengarna. Det är dags att vi slutar låtsas att vi lever i ett så jävla bra samhälle och ser det för vad det är.

Orättvist.

Jag pendlar i min text mellan A-lagare och behovet av att känna rättvisa. Oavsett om jag talar om hemlösa, alkoholister eller underbetalda hemtjänstekvinnor (finns inte många män där inte) så handlar det om samma sak.
Vi har en övertro på att vårt samhälle är så bra, så friskt och så välfungerande. Vi ser med avsky på nyheterna från andra "hemska" länder och tänker " det är väl för härligt att vi bor i lilla Sverige". Stackars Cuba som levt under en diktator i 50 år. Stackars folket i Burma, där alla blir slaktade som grisar osv osv.

Vilka är förresten vi att bestämma (likt Världspolisen USA) vad som är rätt och fel i världen?

Vi har nog av våra egna sjukdomar om du frågar mig. Vi hinner varken bry oss eller göra något åt andra länders felaktigheter om vi inte först sköter om våra egna.

Om en eller ett par människor då och då stannar upp och funderar på vad de egentligen håller på med i sina liv så skulle nog väldigt många få sig en rejäl tankeställare. Trots detta ser jag så många genomskinliga själar i Sverige idag så jag blir mörkrädd. I skolan är det är viktigast att vara med, att ha Ipod, Facebook, Lunar, Spraydate, en meningslös blogg och ha sett de senaste klippen med Björn Gustafsson på Youtube (vår nya kelgris).
Om man är i en fertil internetålder (ungdom-40 år) och INTE har facebook, så riskerar man att bli ifrågasatt flera gånger om dagen. "Varför lägger inte du upp alla helgens bilder på facebook?", "varför skriver du inte mer om vem du är och vem du dejtar och vem som har legat med vem?"
_______________________Behövs Internet?______________________________

Vi måste se till att de som växer upp med dessa krav också får ta del av vad som kommer sedan. Facebook är inte framtiden, inte Spraydate heller. Vi måste diskutera med ungdomarna så att de åtminstone hajar att de kommer något efter alla kraven i tonåren. Det är solklart att många vill ha de hetaste prylarna och den fetaste frisyren, det hör tonårstiden till. Vi ska inte stoppa revolten, den hör till lika mycket som målbrottet och mensen.

Jag behöver hjälp med följande (för att sammanfatta min smutskastning)

1. Jag vill inte hata A-lagare, men jag riskerar att göra det om det inte dyker upp en lösning snart.
2.jag vill ha en rättvis lönepolitik, och inte bara en massa skitsnack om lika lön för lika jobb.
3. Jag vill att nästa generation ska lära sig vad som betyder något här i livet.

Hur ska vi göra för att få detta att fungra?


Till sist:

Jag ska på 30-årsfest i helgen i Värmland och det ser jag mycket fram emot. Värmland är som det var förr, lugn och ro, mycket solsken och en varm dialekt. Det håller i minst 100 år till.

Därför älskar svenskar Thailand

Det är svårt att komma hem från Thailand.
Jag har gjort det två gånger på ett år. Det gör mig inte bara till en koldioxidtjuv, utan även till en sanslöst lyckligt lottad kille som får chansen att se och upptäcka världen.

Fortfarande är det alltså svårt att komma hem från Thailand. Landet Thailand som Morgan Pålsson skulle säga. Varför är det så svårt? Visst hade man lite ångest när somrarna närmade sig sina slut och skolan skulle dra igång igen. Den känslan var ingenting mot hur det var att totalt vända upp och ner på sitt sätt att leva.

I Thailand (många vet säkert, 300 000 svenskar åker dit varje år) finns inga väggar, tak, regler, klockor eller annat som stänger in dig. Visst har det hus där, hyddor av enklare typ. Skjul som skydd mot monsunregnet och solen. Klimatet är varmt året runt och man lever ute, man lever enkelt. I landet Thailand (Morgan igen) är det lugn och ro som gäller, ingen skyndar sig någonstans. Thailändarna jobbar 15 timmar om dygnet, men de allra flesta gör det med ett leende och ser det inte som ett nödvändigt ont för att klara livhanken.

Vi (jag och Anna) pratade med flera thailändare och ingen av dem hade varit utanför Thailand, än mindre i Europa. Ingen av de vi frågade ville heller åka dit. Jag förstår dem. Vad finns det att hämta i vårt sätt att leva som är så bra?

Jag ser inte att svenskar, danskar, norrmän och övriga europeér från de rika länderna är lyckliga i jämförelse med folket på andra sidan jorden. Tvärtom så tycker jag mig se allt tydligare hur olyckliga och fundersamma vi är. Vi har så mycket som hänger på våra axlar. Folk går omkring och bär på höghus , tills den dagen det rasar.

Visst, jag åker till Thailand och har semester, vilket betyder att jag är helt ledig, jag kan leva i lyx, fundera , vandra, lata mig, göra ingenting och bara njuta av att vara. De sakerna gör ju bilden av Thailand och thailändarna ännu vackrare. Om jag jämför med andra semesterorter som jag besökt så finns det ändå en tydlig skillnad. Thailand är på riktigt. Det verkar inte finnas en svart, smutsig baksida. Ja, givetvis finns det prostitution, människohandel och annat i Thailand likväl som på andra ställen, men det thailändska sättet att leva och att le åt alltid genomsyrar hela upplevelsen.

Jag träffade svenskar som hade sålt sitt hus och helt enkelt emigrerat till Thailand. De berättade om hur de upplevde rasism. Pappan i familjen sa att han mycket hellre fajtades med den thailändska rasismen än den betydligt ondare vi har i Sverige. Han skulle alltså hellre vara invandrare i Thailand än i Sverige om han fick välja. Pappan berättade vidare: Huvudskälet till flytten var att de inte hann träffa sina barn. De fick jobba hela dagarna och helgen gick åt till att försöka vila upp sig till måndagen igen.

Vem vet, i framtiden kanske jag också bor i Thailand och lever med ett leende på läpparna i stället för att oro mig över när jag ska få se solen nästa gång eller hur mycket pengar det finns på kontot...

Jag gillar inte det svenska sättet att leva, men jag är född och uppvuxen till det. Jag är en del av samhället och som klister sitter jag fast i det. Nåja, det går ju att sig loss, men det är inte "bara" att sticka iväg. Det är nog lite som arv och miljöfrågan. Jag borde gilla samhället eftersom det är allt jag vet och känner till. Tills idag, när jag insett att det finns annat att sträva efter.

Jag gillar inte hetsen i Sverige. Jag gillar inte karriärtänket. jag gillar inte höghus. Jag gillar inte lås på våra dörrar, bilar, hus, cyklar och affärer. jag gillar inte de strikta reglerna om att du bara får köra om på vänster sida. Jag gillar inte den svenska irritationen när ett tåg är försenat, eller när det regnar och man blir blöt och arg. Varför ska man bli arg? huden är vattentät, visste ni inte det?

Jag gillar att thailändare använder sina tutor för att säga "se upp, jag kör om dig" eller bara "hej hej! Här kommer jag". Jag gillar solen som dyker upp varje dag därborta. Jag gillar maten och hur de äter tillsammans.

Jag älskar att upptäcka nya platser.

Därför är det svårt att komma tillbaka igen. Laga mat, diska, ställa klockan, vakna till mörker och kyla. Det tar ett tag att vänja sig vid Sverige igen.

Här kommer några ögonblick som påminner mig om hur livet borde vara för många fler människor, många fler dagar om året...

Så glöm tid och rum ett tag och bara titta.


________________________________Mitch_______________________

Klassikern 2009

__________________________ingen grädde på ett tag___________________

Nu har jag bestämt mig.

Vasaloppet - 9 mil på skidor

Vätternrundan - 30 mil på cykel

Vansbrosimmningen - 3 km i vattnet

Lidingöloppet - 3 mil löpning i olidlig terräng

Nu är det bara ett år kvar. Dags att börja träna nu. jag är långsam i vattnet, har aldrig (med undantag för vita blixten i lumpen) åkt längdskidor, har aldrig haft cykelbyxor på mig, och inte sprungit längre än 1 mil.

Det är lite det som är utmaningen. Jag har inte testat mig själv förut på detta sätt. Det var min tjej som kom på idén, hon hade en vision om att vi skulle vara ett gäng som tränade tillsammans och sedan gjorde 4 roliga helger tillsammans under året. Oavsett om man klarar loppen eller ej så får man en trevlig helg på de udda orterna Mora/Sälen, Motala, Vansbro och Lidingö (vägra säga Stockholm).

jag satsar givetvis på att klara tävlingarna med bravur. Just därför startar träningen nu. Den mentala träningen har redan börjat. Den fysiska tas i omgångar. Jag har tänkt mig att köra två pass i veckan som har någon anknytning till någon av grenarna. utöver detta så kommer vanlig fys att finnas (fotboll, badminton etc.)

Vi är 4-5 stycken som är heta på att köra detta upplägg.

Ska du med?

Läs mer på www.ensvenskklassiker.se
Där kan du hitta länkar till de olika tävlingarna.

"Linda Rosing gripen av polisen"

___________________Vad ska man säga? Kungligt!_______________

Stod i matbutiken idag. Jag skulle handla rårörda lingon, på jobbtid, med uniformen på. Väntar på min tur och läser slött dagens löp

_

"Dödade sin egen llillasyster" och "Linda Rosing gripen av polisen".

_

Då rullar det långsamt fram en rullator i höfthöjd på mig. Hon stirrar ner (eller rakt fram för henne, det finns inga långa tanter!) på löpsedeln med sina visa gamla ögon. Hon ser frågade ut och i samma ögonblick som jag slänger upp min lingonsylt på kassabandet kommer ytterligare en skrynlig medmänniska och ställer sig intill den rullatorburna tanten. Hon stirrar på löpsedeln. De tittar på varandra och på löpet igen. Långsamt sträcker den nyanlände tanten ut sin skrynkliga hand mot löpet...

_

Nu stiger spänningen hos mig. Vem ska prata först? Kommer de att prata så där tantigt, som att de har stekt bacon i strupen? Vad kommer de att säga?

Innan jag hinner tänka klart säger den nyanlända tanten: (något för högt då hörseln hennes inte är som den en gång varit)

"Ska man känna igen henne?!" (perfekt, rostig tantröst!!! Detta kan bli hur bra som helst!)

Sen lägger hon till:

_

"Linda? va´"

Rullatortanten tittar inte upp från löpet utan svarar direkt:
_
"Nej fy, Linda, har aldrig hört talas om henne, och det där (pekar på lillasyster-löpet) vart är världen på väg?"

_

Jag ryser inombords och hinner tänka några tankar om hur länge de där två faktiskt har levt och vilka minnen de måste ha i sina små tanthuvuden. De har redan på några sekunder skapat en relation till varandra. De känner sig säkert sammansvetsade mot den där hemska världen som de där konstiga männisskorna (lillasystern och fröken Rosing) lever i.

Nu är det min tur att betala, men jag förhalar det hela med min myndighet (Ett leende och "det är mycket nu") och låtsas att inte hitta plånboken...jag måste få höra slutet på konversationen.

Den rullatorburna tanten säger nu:

_

"Jag är glad att jag varit inomhus de sista 30 åren, fy!"

_
Hon ser glad ut och ställer sig sedan i kön. läppstiftet sitter där det ska (misslyckas någonsin en kvinna med sminkningen?). Jag betalar och hinner sedan inte se om tanterna köper någon tidning trots allt prat.

Det var som grädden på moset, Det kändes skönt att få höra lite äkta tantsnack. Den där rostiga, halvtrasiga stämman som inte går att ta miste på. Hör man en sådan stämma i telefon, eller på radion, då vet man genast att det är en dam på ålderns höst man har att göra med (det kan även vara Sanna Bråding... )

_

Att vara inomhus de sista, eller senaste 30 åren. Vilken tanke! Trots detta så var hon ju faktiskt utomhus och tämligen pigg denna dag. Den mörkaste av alla dagar på året i vårt lilla land.

Hoppas att den här historien lyste upp tillvaron i era liv en stund.

Dagens hit:

Tacokväll - skippar julmaten och tar knytkalas med majs, tomat och det obligatoriska KÖTTET!

__________________Till tacos kanske?_____________________

Vinterrensningen har börjat

__________Helt ny Arbeskokänga säljes. Storlek 43.___________

Har haft dessa kängor ståendes hemma ett tag. Jag har använt dem i 4 timmar, efter det fick jag skavsår och fick ett par andra kängor på jobbet.

Säljes till den som bjuder något i annat fall skänkes de bort till behövande.

Nypris tros ligga på ungefär 2000 kr.