Lilla julafton

Lugnet har lagt sig över huset igen. För några timmar sedan var det fullt ös medvetslös här hemma. Ja, inte på det sättet som många kanske tänker. Alkoholen stod mest på bordet, oöppnad och väl kyld. Det var fullt ös i form av tre små krabater; Ronja 1,5 år, Jakob snart 1 år och lille Ville 7 månader. En går, en klättar och en liten tomte som hasar sig fram glad som ingen annan.
A hade planerat för julbord hela dagen medan jag latade mig på jobbet. Jag hann hem och hjälpa till det sista och lyckades med lite stöd baka en kaka tillsammans med Ronja innan de första gästerna anlände.

Jag satte en slant på att vi inte skulle sitta alla 11 runt bordet vid något tillfälle, men jag fick faktiskt fel. Vi lyckades få lugn och till och med prata några minuter under matstunden. Rispuffar och annat hjälpte oss att förlänga dessa minuter så klart.

Ville gjort snart höger vänster om och stöp med trynet rakt i sängen, tror inte ens han hann plocka av sig tomtedräkten. Strax därefter så borstade Ronja gaddarna och marscherade mot sängen. Lite läsning och sedan tryna kudde där med. Kvar var Jakob, som för dagen inte hade någon säng, men väl mamma och pappas axlar. Han fick till slut letat fram lugnet och somnade gott i sin vagn i hallen. Tre ungar sover. Nu ska de vuxna få leka julklappsspel. Hets och tävling från vissa håll och alla ville ha en viss "boll". Roligt upplägg och alla slutade hyfsat nöjda med julskum eller ljuslykta.

Då kommer smällen, Ronja har spytt ner hela sängen. Stackaren som inte kräkts i hela sitt liv. Kalabalik. Vem har pussat henne godnatt, alla? Öppna dörren! fönstret! duscha Ronja! tvätta kläder, väck alla barn, värm upp bilarna, var ska vi sova? Vem ska bo var? Halka inte på spyan! Plötsligt var allt inte så mysigt längre. Hur mådde Ronja, varför spydde hon?

På bara 10 minuter är alla ute ur huset. Ville sover med päronen i Jakobs hus. Tack för att ni är riktiga gooa vänner A & M.

Ronja somnade om i vår säng med sin mamma och jag passade på att tvätta, diska, städa och nu sitter jag här och njuter av tystnaden och av en fredagkväll som blev något jag aldrig hade kunnat drömma mig till. Livet är spännande ibland och det är något som jag uppskattar. Jag gillar när det inte alltid blir som man tänkt sig. Det får mig att tänka på vad en officer sa till oss i lumpen efter en ordergivning och taktikgenomgång: "...men vi vet ju alla vad vi kan göra med en plan" Sedan knycklade han ihop den tänkta planen och kastade den över axeln.

Så blev det idag. Precis så där. Planen var helt borta, den hann inte ens kastat över axeln. Spyan bara kom flygandes från ingenstans. Stackars Ronja.

7 dagar till julafton. Jag håller tummarna för att Ronja får vara frisk och träffa tomten för första gången (förra gången var hon inte helt med i matchen, 6 månader gammal).