Därför älskar svenskar Thailand

Det är svårt att komma hem från Thailand.
Jag har gjort det två gånger på ett år. Det gör mig inte bara till en koldioxidtjuv, utan även till en sanslöst lyckligt lottad kille som får chansen att se och upptäcka världen.

Fortfarande är det alltså svårt att komma hem från Thailand. Landet Thailand som Morgan Pålsson skulle säga. Varför är det så svårt? Visst hade man lite ångest när somrarna närmade sig sina slut och skolan skulle dra igång igen. Den känslan var ingenting mot hur det var att totalt vända upp och ner på sitt sätt att leva.

I Thailand (många vet säkert, 300 000 svenskar åker dit varje år) finns inga väggar, tak, regler, klockor eller annat som stänger in dig. Visst har det hus där, hyddor av enklare typ. Skjul som skydd mot monsunregnet och solen. Klimatet är varmt året runt och man lever ute, man lever enkelt. I landet Thailand (Morgan igen) är det lugn och ro som gäller, ingen skyndar sig någonstans. Thailändarna jobbar 15 timmar om dygnet, men de allra flesta gör det med ett leende och ser det inte som ett nödvändigt ont för att klara livhanken.

Vi (jag och Anna) pratade med flera thailändare och ingen av dem hade varit utanför Thailand, än mindre i Europa. Ingen av de vi frågade ville heller åka dit. Jag förstår dem. Vad finns det att hämta i vårt sätt att leva som är så bra?

Jag ser inte att svenskar, danskar, norrmän och övriga europeér från de rika länderna är lyckliga i jämförelse med folket på andra sidan jorden. Tvärtom så tycker jag mig se allt tydligare hur olyckliga och fundersamma vi är. Vi har så mycket som hänger på våra axlar. Folk går omkring och bär på höghus , tills den dagen det rasar.

Visst, jag åker till Thailand och har semester, vilket betyder att jag är helt ledig, jag kan leva i lyx, fundera , vandra, lata mig, göra ingenting och bara njuta av att vara. De sakerna gör ju bilden av Thailand och thailändarna ännu vackrare. Om jag jämför med andra semesterorter som jag besökt så finns det ändå en tydlig skillnad. Thailand är på riktigt. Det verkar inte finnas en svart, smutsig baksida. Ja, givetvis finns det prostitution, människohandel och annat i Thailand likväl som på andra ställen, men det thailändska sättet att leva och att le åt alltid genomsyrar hela upplevelsen.

Jag träffade svenskar som hade sålt sitt hus och helt enkelt emigrerat till Thailand. De berättade om hur de upplevde rasism. Pappan i familjen sa att han mycket hellre fajtades med den thailändska rasismen än den betydligt ondare vi har i Sverige. Han skulle alltså hellre vara invandrare i Thailand än i Sverige om han fick välja. Pappan berättade vidare: Huvudskälet till flytten var att de inte hann träffa sina barn. De fick jobba hela dagarna och helgen gick åt till att försöka vila upp sig till måndagen igen.

Vem vet, i framtiden kanske jag också bor i Thailand och lever med ett leende på läpparna i stället för att oro mig över när jag ska få se solen nästa gång eller hur mycket pengar det finns på kontot...

Jag gillar inte det svenska sättet att leva, men jag är född och uppvuxen till det. Jag är en del av samhället och som klister sitter jag fast i det. Nåja, det går ju att sig loss, men det är inte "bara" att sticka iväg. Det är nog lite som arv och miljöfrågan. Jag borde gilla samhället eftersom det är allt jag vet och känner till. Tills idag, när jag insett att det finns annat att sträva efter.

Jag gillar inte hetsen i Sverige. Jag gillar inte karriärtänket. jag gillar inte höghus. Jag gillar inte lås på våra dörrar, bilar, hus, cyklar och affärer. jag gillar inte de strikta reglerna om att du bara får köra om på vänster sida. Jag gillar inte den svenska irritationen när ett tåg är försenat, eller när det regnar och man blir blöt och arg. Varför ska man bli arg? huden är vattentät, visste ni inte det?

Jag gillar att thailändare använder sina tutor för att säga "se upp, jag kör om dig" eller bara "hej hej! Här kommer jag". Jag gillar solen som dyker upp varje dag därborta. Jag gillar maten och hur de äter tillsammans.

Jag älskar att upptäcka nya platser.

Därför är det svårt att komma tillbaka igen. Laga mat, diska, ställa klockan, vakna till mörker och kyla. Det tar ett tag att vänja sig vid Sverige igen.

Här kommer några ögonblick som påminner mig om hur livet borde vara för många fler människor, många fler dagar om året...

Så glöm tid och rum ett tag och bara titta.


________________________________Mitch_______________________