Jag har ganska så fort fått inse att mina tankar kring julen och dess firande inte var särskilt nyanserade igår kväll. Jag fick två kommentarer som var ganska olika men gemensamt för dem var den starka viljan att sätta barnen i första rummet.
Egentligen skulle jag klippa och klistra ihop det bästa från deras kommentarer, men jag ska försöka med egna ord.
1. Jag hatar inte julen som högtid, det kan bara bli lite mycket på samma gång.
2. Jag ser positivt på att det finns högtider, de gör det enklare att träffa sin släkt och sina vänner. Man får en anledning att hitta på något. Ungefär som när jag fyller år och ställer till med fest. ( nästa år kan den dessutom bli sammanslagen med en rejäl inflyttningsfest)
3. Alla får ett välbehövligt avbrott från vardagen= positivt
Det var tre anledningar som förhoppningsvis gör mitt tidigare inlägg mindre negativt. Det är ingen ursäkt, för det behövs inte, men väl en mer nyanserad bild av vad jag egentligen tycker om julen.
Julen är barnens högtid och vi som vuxna har ett ansvar att göra julen till något roligt mysigt och minnesvärt. Precis som de flesta av våra föräldrar gjorde för oss.
Vi ska också passa på att skänka en tanke till alla de personer som inte får fira jul, eller som sitter ensamma. Barn utan varken föräldrar eller familj. Barn med missbrukare till föräldrar som tvingas genomlida julen med ångest i hela kroppen.
Sverige är inte alltid så trevligt och mysigt som det låter, men jag är i första hand egoist och därför glad att jag med hjälp av vänner och familj klarat mig så bra som jag gjort hittills. Den vetskapen ska jag tänka på och föra vidare till mina barn.
Man ska vara tacksam för det lilla.
Nu åter till träning före mat. Inomhusfotboll står på schemat.
2 kommentarer:
Oj, oj oj...
Jag blir alldeles tom, uppgiven, ledsen och bedrövad. Kanske inte så mycket över huruvida man har en viss inställning till jul utan mer över analyserna, dissekeringen och jämförelserna.
Jag som själv är föräldralös, helt utan farmor, farfar, syskon, familj - hade en alkoholiserad mor som tog livet av sig och en sträng far som slog mig och dog när jag var 17 kan inte riktigt känna igen de parallellerna man alltid ska dra till julen.
Ibland kan jag känna att julen är mer debatterad än miljöfrågan, det faktum att folk inte längre känner ansvar för sin nästa, att man skiter i att bry sig och annat som i min värld kan kännas självklart och viktigt för vår gemensamma framtid.
Som Nina är jag en julfetischist, jag ÄLSKAR julen med allt vad det innebär. Sedan är det definitivt upp till var och en att själva avgöra vad de vill göra med sin jul. Men på något sätt så kommer juldiskussionen upp som ett brev på posten, det är lika fult att älska julen som att rösta på Sverigedemokraterna, som att inte rösta alls, som att skita i att sopsortera eller vända ryggen till när någon blir misshandlad på torget.
Jag njuter av varje sekund, av maten, de tindrande ögonen - tycker heller inte att det är bara barnens högtid, det skulle vara falskt av mig att bygga upp allt detta enbart för barnen - av sällskapsspelen, av traditionen med träffen ute i skogen, julsagan som läses av Svenne, glöggen, tomtegröten på bron, vintern, juldagspimplingen, doften av granen, myset med alla... whats NOT to love???
Sedan behöver man inte spendera miljoner på presenter, spendera hellre tid på att finna något för just den personen. Det kan vara ett presentkort på att man kommer och hjälper till att renovera en helg, att man sitter barnvakt, att man bakar bullar, gör en utflykt, målar en teckning, syr något eller precis vad som helst!
Känner man ansvar, plikt, stress, press, ångest, skam och oro så är jag den förste att beklaga.
Det är jobbigt att planera semester, spara ihop pengar till charter, att bjuda hem vänner en helg, att ordna en stor fest, att offra en vecka hos svärföräldrarna ibland oxå... men vi gör det!
Våga ÄLSKA julen Daniel och om inte annat så känns det som att bara ynnesten att få njuta dina två tjejers lycka över julen borde räcka milslångt.
Tusen tusen kramar och de är röda, glittriga, varma och söta.
All for u 3
Och vännen, jag önskar så att jag kunde bjuda hit er tre och ni fick ta del av skogen idag, skoterturen och förhoppningen om röding i morgon vid pimplingen. Jag känner dig så pass att jag VET att du skulle älska det.
Och du, det var ingen uppläxning alls - bara en annan syn på julen -
Saken är väl den att vi alla som tycker om någon och bryr oss om någon önskar att de kunde känna samma glädje som man själv gör. Ex i detta fallet.
Nu väntas Kalle Anka. Pussåkram
Skicka en kommentar