Mamma ringde mig kl 00.31 i natt. När jag såg hennes nummer där jag satt i polisbilen tänkte jag genast "fan, vem har dött nu!!??" och svarade. Jag visste ju att mamma ALLTID sover vid den tiden.
Det var ingen tråkigt nyhet hon gav mig. Givetvis förstod jag det i nästa sekund då jag kom att tänka på min höggravida svägerska. Återigen har jag blivit farbror och tagit ytterligare ett steg ifrån ungdomsårens ljumma vindar.
Då var det alltså dags igen. Jag har just lämnat kvinnokliniken på Östra sjukhuset. Där har jag träffat min bror, hans sambo Johanna och deras alldeles nyfödda och något skrynkliga bebis. Emil, min första brorson säger att han ska heta Axel. Det visste ingen annan.
Det var väldigt kul att få träffa och hålla den lille, och kul att se hur annorlunda reaktionerna hos föräldrarna var denna gången gentemot första gången för snart tre år sedan då Emil föddes. Nu härkade lugnet och de kunde prata om praktiska saker redan nu, bara några timmar efter födseln.
Jag vill ha barn. Det vet jag. När det sker är en anna(n) sak. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva fram tills dess, men jag, som är ganska positivt lagd, tror ju såklart att man kan kombinera barn, resor, äventyr och arbete utan problem eller att riskera att gå in i väggar hela tiden.
Så är det förståss inte, men har man inställningen att livet som man hade det innan barnet kom till världen bara tar slut när barnet kommer, då tror jag att man skrämmer sig själv en hel del i onödan.
Detta är inget skämt (dagen till ära). Den 1 april 2007 kl 00:03 blev jag återigen farbror till en liten kille.
Farbror Dajja
Det var ingen tråkigt nyhet hon gav mig. Givetvis förstod jag det i nästa sekund då jag kom att tänka på min höggravida svägerska. Återigen har jag blivit farbror och tagit ytterligare ett steg ifrån ungdomsårens ljumma vindar.
Då var det alltså dags igen. Jag har just lämnat kvinnokliniken på Östra sjukhuset. Där har jag träffat min bror, hans sambo Johanna och deras alldeles nyfödda och något skrynkliga bebis. Emil, min första brorson säger att han ska heta Axel. Det visste ingen annan.
Det var väldigt kul att få träffa och hålla den lille, och kul att se hur annorlunda reaktionerna hos föräldrarna var denna gången gentemot första gången för snart tre år sedan då Emil föddes. Nu härkade lugnet och de kunde prata om praktiska saker redan nu, bara några timmar efter födseln.
Jag vill ha barn. Det vet jag. När det sker är en anna(n) sak. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva fram tills dess, men jag, som är ganska positivt lagd, tror ju såklart att man kan kombinera barn, resor, äventyr och arbete utan problem eller att riskera att gå in i väggar hela tiden.
Så är det förståss inte, men har man inställningen att livet som man hade det innan barnet kom till världen bara tar slut när barnet kommer, då tror jag att man skrämmer sig själv en hel del i onödan.
Detta är inget skämt (dagen till ära). Den 1 april 2007 kl 00:03 blev jag återigen farbror till en liten kille.
Farbror Dajja
