Två år och nio månader sedan. Det var senast jag skrev ner något av det jag tänker. Jag tänker inte tråka varken mig själv eller andra med att göra en resumé av allt som hänt. Istället sammanfattar jag det med att jag har bytt liv. Jag blev pappa den 2 juni 2009 till en underbar dotter som heter Ronja.
Just nu ligger hon och sover middag i minusgrader inbakad i massa filtar. För första gången på mycket länge så känner jag att jag har kommit in i föräldrarollen. Det tar tid för oss killar, längre tid än vad man kan tro faktiskt.
Livet före Ronja var enkelt och roligt på sitt sätt, men jag måste erkänna för mig själv att jag faktiskt redan börjar att glömma hur det egentligen var. Jag vet att jag reste mer och besökte mina vänner runt om i Sverige, men i övrigt så minns jag inte. Det är som en svunnen tid och den börjar i mitt huvud mer och mer sammanlänkas med min ungdomstid, precis som om jag var tonåring hela tiden fram tills jag var 29 år och fick barn. Så jag får väl fylla i det som alla säger, "man är inte vuxen förrän man är pappa"
Nog om papparollen för ett tag. Vi håller på att flytta och det tar upp mycket av tankeverksamheten. Vi har sålt vårt boende och ska hitta något nytt fram till den 1 april, inget skämt!
Vi letar och letar, men hittar inget som passar oss perfekt. Sanningen är väl att det perfekta boendet inte existerar. Man får skapa det själv när man väl flyttat in. Då kvarstår alltså den rent geografiska placeringen av boendet. Ska vi bo på landet eller i en ort? Vill vi vara beroende av bil överallt? Villa, radhus eller kanske lägenhet igen? Ibland känns det som om vi är tillbaka på ruta ett, samma malande tankar som aldrig leder någon vart. Alingsås, Lerum, Partille, Halmstad, Sävedalen, Göteborg. Hur svårt kan det vara att bestämma sig?
Hemnet bombas av besök från vårt IP-nummer och från våra stackars surfmobiler som behöver laddas stup i kvarten, utan resultat igen!
En gång för länge länge sedan, på den där tonårstiden jag talade om förut, så klingar en sång;
Bygg inte hus på en sandig strand
Bygg inte hus på grus
Kanske verkar det okej, men en dag du ångrar dig
Du måste bygga huset en gång till.
Du måste bygga huset på en berg, på en stadig grund som inte rubbar sig
Och när stormen piskar på så har du frid i ditt hus ändå.
Det alternativet finns ju kvar. Att bygga ett eget hus, men hur gör man det när man är född med tummen mitt i röven? Hur tråkigt är det inte att beställa ett hus? Som att gå in på ICA och handla en liter mjölk och istället för att säga "jag tar en trisslott också" så kommer "En enplansvilla med stor altan i söderläge nära kusten tack". Nja, känns inte helt okej ännu. Så vuxen är jag inte och så fet är inte plånboken heller för den delen.
Nu lackar det mot jul som aldrig förr, faktum är att det lackar mer och mer mot jul för varje dag. Den enda dagen det inte lackar mot jul är ju faktiskt på själva julafton. Alla andra dagar lackar bara mot jul, hela tiden. Jul jul jul!
Jag avslutar detta inlägg med följande två ord som min dotter säger med jämna mellanrum:
God Jul
1 kommentar:
Välkommen tillbaka! Jag har längtat efter dig.
Skönt att läsa dina tankar som sätter en liten sann och självklar etikett på föräldraskapet.
Klart att livet inte var innehållslöst förut och det är inte det för dem som inte har barn, jag skulle vara precis lika lycklig utan min dotter. Men nu när hon finns här och jag vet.... klart att den tiden bleknar på ett sätt. Jag har inte velat haft tiden före henne ogjord, absolut inte - den har gjort mig till den jag är men.... livet har helt klart fått en ny mening en annan dimension som är så mycket fräckare. En ny level helt enkelt.
Konstigt att man tidigare var utan det som nu är det självklaraste i ens liv... märkligt.
Välkommen tillbaka - KRAM
Skicka en kommentar