Mer nyans

Jag har ganska så fort fått inse att mina tankar kring julen och dess firande inte var särskilt nyanserade igår kväll. Jag fick två kommentarer som var ganska olika men gemensamt för dem var den starka viljan att sätta barnen i första rummet.

Egentligen skulle jag klippa och klistra ihop det bästa från deras kommentarer, men jag ska försöka med egna ord.

1. Jag hatar inte julen som högtid, det kan bara bli lite mycket på samma gång.

2. Jag ser positivt på att det finns högtider, de gör det enklare att träffa sin släkt och sina vänner. Man får en anledning att hitta på något. Ungefär som när jag fyller år och ställer till med fest. ( nästa år kan den dessutom bli sammanslagen med en rejäl inflyttningsfest)

3. Alla får ett välbehövligt avbrott från vardagen= positivt

Det var tre anledningar som förhoppningsvis gör mitt tidigare inlägg mindre negativt. Det är ingen ursäkt, för det behövs inte, men väl en mer nyanserad bild av vad jag egentligen tycker om julen.

Julen är barnens högtid och vi som vuxna har ett ansvar att göra julen till något roligt mysigt och minnesvärt. Precis som de flesta av våra föräldrar gjorde för oss.

Vi ska också passa på att skänka en tanke till alla de personer som inte får fira jul, eller som sitter ensamma. Barn utan varken föräldrar eller familj. Barn med missbrukare till föräldrar som tvingas genomlida julen med ångest i hela kroppen.

Sverige är inte alltid så trevligt och mysigt som det låter, men jag är i första hand egoist och därför glad att jag med hjälp av vänner och familj klarat mig så bra som jag gjort hittills. Den vetskapen ska jag tänka på och föra vidare till mina barn.

Man ska vara tacksam för det lilla.

Nu åter till träning före mat. Inomhusfotboll står på schemat.

Då var julen här

Julen ger mig alltid blandande känslor. En del av mig vill bara fly fältet och spy på all "julstämning" som samhället försöker skaka fram i ett desperat försök att få oss att konsumera mera.
Jul handlar om så mycket mera än att konsumera. Det handlar om gemenskap och om att träffa sina nära och kära. På den punkten så finns det mycket mer att önska. Ibland känns hela julen som en stor planeringskalender där man ska klämma in så många träffar som möjligt under 2-3 dagar. Jag tror att många familjer skulle tjäna på att vara mer flexibla och "fira" julen mer utspritt. Inte minst på grund av att så många familjer är utspridda efter skiljsmässor. Jag vill också påstå att flertalet av de som firar jul i Sverige inte gör det för att fira Jesu födelse, det innebär att man inte slaviskt måste fira julafton på julafton. Som skiftarbetare och året-runt-arbetare har jag flera gånger provat denna metod med framgång. Det svåra har då varit att få med sig övriga familjen. Jag säger inget om er som åker iväg till någons föräldrar och är borta en vecka, eller sticker utomlands för att undkomma det svenska firande. Ni undviker stressen, jultrafiken med dödsfall, flängandet mellan farmor,farfar, gammelfarmor, pappa, mamma, plastmamma och kusiner på alla håll. Jag har en liten släkt, men när barnen börjar ploppa ut så växer den fort :)

På bilden ovan så ser ni vår gran, den kläddes fin igår kväll och står nu i vardagsrummet. Det är inte så att jag tycker det är tråkigt eller känner avsky inför julens alla bestyr, men jag skulle så gärna känna mer uppsluppen glädje och lycka inför julens ankomst likt en annan person i mitt hushåll. Vi fixar det, och jag reder mig. Jag vet att A inte tycker att jag är superpositiv till allt, men jag är där och ställer upp när det behövs. Är det ok att bara "ställa upp" när man inte brinner för ämnet? Vi har ju en annan liten krabat som kommer att tycka det är alldeles underbart med julen i många år framåt. Hon hejar på alla tomtar hon ser och är glad mest hela tiden. Hon såg ut som ett frågetecken när granen släpades in i huset, men bara några minuter senare så sprang hon runt den flera varv och lekte lekar som om den alltid varit där.

Jag pratade i början om en del av mig som vill spy på allt. Den delen av mig vill hinna med så mycket mer än att förbereda julen, äta julmat, sitta i bilen och träffa släkten. Den delen vill hinna träna, äta för att jag är hungrig och inte för att man ska. Jag ska därför göra allt jag kan för att klämma in träning mellan måltiderna under den stundande julhelgen. Det finns inget godare än att äta efter ett hårt träningspass.

Anledningen till att jag skriver ett avsnitt om julfirande är för att min bättre hälft brinner så otroligt för allt som är så mysigt, pyssel och papp, julgran, traditioner och allt annat som hör högtiden till. Hennes ibland något maniska förberedelser och planer inför julen gör ibland att jag hatar högtiden mer än vad jag i själva verket gör. Jag överlåter allt ansvar till henne eftersom hon tycker det är så roligt och för att hon gör det så mycket bättre än jag. Känns den igen hos någon annan? Finns det pappor som överlåter allt till mamman eftersom hon brinner mer för det? Matlagning, VAB, läkarbesök?


Man får kämpa för att hänga med som man och som pappa. Man får kämpa om man vill vara en lika stor del av ens barns liv som mamman är.

Jag vill kämpa och jag kommer att klara denna julhelg, mitt närmsta Everest! :)

Jag vill tipsa alla om att införa julklappsleken till alla vuxna. Alla som firar ihop köper EN julklapp till ett värde av 50-100 kr. På julafton så gör ni lappar med nummer och den som får nummer 1 får välja första klappen. Den öppnas och sedan får nummer 2 välja klapp. När alla valt en klapp och öppna så tar man fram en äggklocka och drar upp (ingen ska veta hur länge). Nu startar tärningsspelet. Slår man en 6:a får man byta klapp med någon, slår man en 1:a MÅSTE man byta klapp. Så håller man på tills klockan ringer. Alla går hem med en klapp som de förhoppningsvis är nöjda med och dessutom har de haft lite kul på vägen. Lycka till!

Lilla julafton

Lugnet har lagt sig över huset igen. För några timmar sedan var det fullt ös medvetslös här hemma. Ja, inte på det sättet som många kanske tänker. Alkoholen stod mest på bordet, oöppnad och väl kyld. Det var fullt ös i form av tre små krabater; Ronja 1,5 år, Jakob snart 1 år och lille Ville 7 månader. En går, en klättar och en liten tomte som hasar sig fram glad som ingen annan.
A hade planerat för julbord hela dagen medan jag latade mig på jobbet. Jag hann hem och hjälpa till det sista och lyckades med lite stöd baka en kaka tillsammans med Ronja innan de första gästerna anlände.

Jag satte en slant på att vi inte skulle sitta alla 11 runt bordet vid något tillfälle, men jag fick faktiskt fel. Vi lyckades få lugn och till och med prata några minuter under matstunden. Rispuffar och annat hjälpte oss att förlänga dessa minuter så klart.

Ville gjort snart höger vänster om och stöp med trynet rakt i sängen, tror inte ens han hann plocka av sig tomtedräkten. Strax därefter så borstade Ronja gaddarna och marscherade mot sängen. Lite läsning och sedan tryna kudde där med. Kvar var Jakob, som för dagen inte hade någon säng, men väl mamma och pappas axlar. Han fick till slut letat fram lugnet och somnade gott i sin vagn i hallen. Tre ungar sover. Nu ska de vuxna få leka julklappsspel. Hets och tävling från vissa håll och alla ville ha en viss "boll". Roligt upplägg och alla slutade hyfsat nöjda med julskum eller ljuslykta.

Då kommer smällen, Ronja har spytt ner hela sängen. Stackaren som inte kräkts i hela sitt liv. Kalabalik. Vem har pussat henne godnatt, alla? Öppna dörren! fönstret! duscha Ronja! tvätta kläder, väck alla barn, värm upp bilarna, var ska vi sova? Vem ska bo var? Halka inte på spyan! Plötsligt var allt inte så mysigt längre. Hur mådde Ronja, varför spydde hon?

På bara 10 minuter är alla ute ur huset. Ville sover med päronen i Jakobs hus. Tack för att ni är riktiga gooa vänner A & M.

Ronja somnade om i vår säng med sin mamma och jag passade på att tvätta, diska, städa och nu sitter jag här och njuter av tystnaden och av en fredagkväll som blev något jag aldrig hade kunnat drömma mig till. Livet är spännande ibland och det är något som jag uppskattar. Jag gillar när det inte alltid blir som man tänkt sig. Det får mig att tänka på vad en officer sa till oss i lumpen efter en ordergivning och taktikgenomgång: "...men vi vet ju alla vad vi kan göra med en plan" Sedan knycklade han ihop den tänkta planen och kastade den över axeln.

Så blev det idag. Precis så där. Planen var helt borta, den hann inte ens kastat över axeln. Spyan bara kom flygandes från ingenstans. Stackars Ronja.

7 dagar till julafton. Jag håller tummarna för att Ronja får vara frisk och träffa tomten för första gången (förra gången var hon inte helt med i matchen, 6 månader gammal).

Roliga timmen

Var bara tvungen att lägga upp denna bild som togs idag på hemmaplan. Femton minusgrader hela dagen gjorde att vi spenderade den vakna tiden inomhus. En tripp till Alingsås för husvisning och fika hos M, A och lille Jakob hann vi med trots det kalla vädret.

Jag älskar när det är som idag, ljust och kallt. Inget går upp mot sommaren, men när det väl är vinter så finns inget bättre väder än dagens.

Kvällen avslutades med en nervig handbollsmatch som Sveriges brijanta damer tog hem och säkrade en plats i semifinalspelet. Spännande och stort på samma gång.

Läste på nyheterna med kalla kårar längs ryggen hur en arbetskamrat i mitt område sköt huvudet av sig på jobbet i samband med att han skulle hämtas till förhör. Han hade hemska hemligheter hemma i huset enligt senaste uppgifter. BRRRR, vilka människor det finns mitt ibland oss.

Två år och nio månader

Två år och nio månader sedan. Det var senast jag skrev ner något av det jag tänker. Jag tänker inte tråka varken mig själv eller andra med att göra en resumé av allt som hänt. Istället sammanfattar jag det med att jag har bytt liv. Jag blev pappa den 2 juni 2009 till en underbar dotter som heter Ronja.
Just nu ligger hon och sover middag i minusgrader inbakad i massa filtar. För första gången på mycket länge så känner jag att jag har kommit in i föräldrarollen. Det tar tid för oss killar, längre tid än vad man kan tro faktiskt.

Livet före Ronja var enkelt och roligt på sitt sätt, men jag måste erkänna för mig själv att jag faktiskt redan börjar att glömma hur det egentligen var. Jag vet att jag reste mer och besökte mina vänner runt om i Sverige, men i övrigt så minns jag inte. Det är som en svunnen tid och den börjar i mitt huvud mer och mer sammanlänkas med min ungdomstid, precis som om jag var tonåring hela tiden fram tills jag var 29 år och fick barn. Så jag får väl fylla i det som alla säger, "man är inte vuxen förrän man är pappa"

Nog om papparollen för ett tag. Vi håller på att flytta och det tar upp mycket av tankeverksamheten. Vi har sålt vårt boende och ska hitta något nytt fram till den 1 april, inget skämt!
Vi letar och letar, men hittar inget som passar oss perfekt. Sanningen är väl att det perfekta boendet inte existerar. Man får skapa det själv när man väl flyttat in. Då kvarstår alltså den rent geografiska placeringen av boendet. Ska vi bo på landet eller i en ort? Vill vi vara beroende av bil överallt? Villa, radhus eller kanske lägenhet igen? Ibland känns det som om vi är tillbaka på ruta ett, samma malande tankar som aldrig leder någon vart. Alingsås, Lerum, Partille, Halmstad, Sävedalen, Göteborg. Hur svårt kan det vara att bestämma sig?

Hemnet bombas av besök från vårt IP-nummer och från våra stackars surfmobiler som behöver laddas stup i kvarten, utan resultat igen!

En gång för länge länge sedan, på den där tonårstiden jag talade om förut, så klingar en sång;

Bygg inte hus på en sandig strand
Bygg inte hus på grus
Kanske verkar det okej, men en dag du ångrar dig
Du måste bygga huset en gång till.

Du måste bygga huset på en berg, på en stadig grund som inte rubbar sig
Och när stormen piskar på så har du frid i ditt hus ändå.

Det alternativet finns ju kvar. Att bygga ett eget hus, men hur gör man det när man är född med tummen mitt i röven? Hur tråkigt är det inte att beställa ett hus? Som att gå in på ICA och handla en liter mjölk och istället för att säga "jag tar en trisslott också" så kommer "En enplansvilla med stor altan i söderläge nära kusten tack". Nja, känns inte helt okej ännu. Så vuxen är jag inte och så fet är inte plånboken heller för den delen.

Nu lackar det mot jul som aldrig förr, faktum är att det lackar mer och mer mot jul för varje dag. Den enda dagen det inte lackar mot jul är ju faktiskt på själva julafton. Alla andra dagar lackar bara mot jul, hela tiden. Jul jul jul!

Jag avslutar detta inlägg med följande två ord som min dotter säger med jämna mellanrum:

God Jul