"Linda Rosing gripen av polisen"

___________________Vad ska man säga? Kungligt!_______________

Stod i matbutiken idag. Jag skulle handla rårörda lingon, på jobbtid, med uniformen på. Väntar på min tur och läser slött dagens löp

_

"Dödade sin egen llillasyster" och "Linda Rosing gripen av polisen".

_

Då rullar det långsamt fram en rullator i höfthöjd på mig. Hon stirrar ner (eller rakt fram för henne, det finns inga långa tanter!) på löpsedeln med sina visa gamla ögon. Hon ser frågade ut och i samma ögonblick som jag slänger upp min lingonsylt på kassabandet kommer ytterligare en skrynlig medmänniska och ställer sig intill den rullatorburna tanten. Hon stirrar på löpsedeln. De tittar på varandra och på löpet igen. Långsamt sträcker den nyanlände tanten ut sin skrynkliga hand mot löpet...

_

Nu stiger spänningen hos mig. Vem ska prata först? Kommer de att prata så där tantigt, som att de har stekt bacon i strupen? Vad kommer de att säga?

Innan jag hinner tänka klart säger den nyanlända tanten: (något för högt då hörseln hennes inte är som den en gång varit)

"Ska man känna igen henne?!" (perfekt, rostig tantröst!!! Detta kan bli hur bra som helst!)

Sen lägger hon till:

_

"Linda? va´"

Rullatortanten tittar inte upp från löpet utan svarar direkt:
_
"Nej fy, Linda, har aldrig hört talas om henne, och det där (pekar på lillasyster-löpet) vart är världen på väg?"

_

Jag ryser inombords och hinner tänka några tankar om hur länge de där två faktiskt har levt och vilka minnen de måste ha i sina små tanthuvuden. De har redan på några sekunder skapat en relation till varandra. De känner sig säkert sammansvetsade mot den där hemska världen som de där konstiga männisskorna (lillasystern och fröken Rosing) lever i.

Nu är det min tur att betala, men jag förhalar det hela med min myndighet (Ett leende och "det är mycket nu") och låtsas att inte hitta plånboken...jag måste få höra slutet på konversationen.

Den rullatorburna tanten säger nu:

_

"Jag är glad att jag varit inomhus de sista 30 åren, fy!"

_
Hon ser glad ut och ställer sig sedan i kön. läppstiftet sitter där det ska (misslyckas någonsin en kvinna med sminkningen?). Jag betalar och hinner sedan inte se om tanterna köper någon tidning trots allt prat.

Det var som grädden på moset, Det kändes skönt att få höra lite äkta tantsnack. Den där rostiga, halvtrasiga stämman som inte går att ta miste på. Hör man en sådan stämma i telefon, eller på radion, då vet man genast att det är en dam på ålderns höst man har att göra med (det kan även vara Sanna Bråding... )

_

Att vara inomhus de sista, eller senaste 30 åren. Vilken tanke! Trots detta så var hon ju faktiskt utomhus och tämligen pigg denna dag. Den mörkaste av alla dagar på året i vårt lilla land.

Hoppas att den här historien lyste upp tillvaron i era liv en stund.

Dagens hit:

Tacokväll - skippar julmaten och tar knytkalas med majs, tomat och det obligatoriska KÖTTET!

__________________Till tacos kanske?_____________________

Vinterrensningen har börjat

__________Helt ny Arbeskokänga säljes. Storlek 43.___________

Har haft dessa kängor ståendes hemma ett tag. Jag har använt dem i 4 timmar, efter det fick jag skavsår och fick ett par andra kängor på jobbet.

Säljes till den som bjuder något i annat fall skänkes de bort till behövande.

Nypris tros ligga på ungefär 2000 kr.

Peter Lemarc

__________________Jag är född på en torsdag.________________

..

Peter Lemarc har scenskräck, han har undvikit scener i 14 år. Igår var han tillbaka i Göteborg, i konserthuset. Det var mäktigt. Jag trodde inte jag skulle säga så om en svensk medelålders cortisolsvullen man med svulstiga texter. Lemarc utstrålade glädje och närvaro utöver det vanliga. Han passade perfekt in i konserthuset, det var lagom för honom, han kunde se individen i publiken, han kunde framföra en önskelåt från ett fan han bara mailat med, men igår fick han se sitt fan i verkligheten.

..

Aldrig förr har jag fått resa mig och sätta mig så många gånger som jag gjorde igår. Lemarc blandade ballader med fräsiga låtar om vartannat. Han gjorde det bra, han gjorde det som bara han kunde. Min konsertkollega och musikkännare av rang sa iofs inte bara vid ett tillfälle "Det där är lite Springsteen". Lemarc hade en låt, tror den heter "Hej Älskling", eller "Hör Älsking" där vi kunde sjunga med i "Marys place" och det var samma melodi i större delen av låten. Sånt är väl livet för den som lyssnar på mycket musik, man stöter på tvillingar ibland, eller kopior, hur du nu känner för att ta det.

..

Tack Peter Lemarc för att du förgyllde en lördagkväll med din konst och din närvaro.