Då var julen här

Julen ger mig alltid blandande känslor. En del av mig vill bara fly fältet och spy på all "julstämning" som samhället försöker skaka fram i ett desperat försök att få oss att konsumera mera.
Jul handlar om så mycket mera än att konsumera. Det handlar om gemenskap och om att träffa sina nära och kära. På den punkten så finns det mycket mer att önska. Ibland känns hela julen som en stor planeringskalender där man ska klämma in så många träffar som möjligt under 2-3 dagar. Jag tror att många familjer skulle tjäna på att vara mer flexibla och "fira" julen mer utspritt. Inte minst på grund av att så många familjer är utspridda efter skiljsmässor. Jag vill också påstå att flertalet av de som firar jul i Sverige inte gör det för att fira Jesu födelse, det innebär att man inte slaviskt måste fira julafton på julafton. Som skiftarbetare och året-runt-arbetare har jag flera gånger provat denna metod med framgång. Det svåra har då varit att få med sig övriga familjen. Jag säger inget om er som åker iväg till någons föräldrar och är borta en vecka, eller sticker utomlands för att undkomma det svenska firande. Ni undviker stressen, jultrafiken med dödsfall, flängandet mellan farmor,farfar, gammelfarmor, pappa, mamma, plastmamma och kusiner på alla håll. Jag har en liten släkt, men när barnen börjar ploppa ut så växer den fort :)

På bilden ovan så ser ni vår gran, den kläddes fin igår kväll och står nu i vardagsrummet. Det är inte så att jag tycker det är tråkigt eller känner avsky inför julens alla bestyr, men jag skulle så gärna känna mer uppsluppen glädje och lycka inför julens ankomst likt en annan person i mitt hushåll. Vi fixar det, och jag reder mig. Jag vet att A inte tycker att jag är superpositiv till allt, men jag är där och ställer upp när det behövs. Är det ok att bara "ställa upp" när man inte brinner för ämnet? Vi har ju en annan liten krabat som kommer att tycka det är alldeles underbart med julen i många år framåt. Hon hejar på alla tomtar hon ser och är glad mest hela tiden. Hon såg ut som ett frågetecken när granen släpades in i huset, men bara några minuter senare så sprang hon runt den flera varv och lekte lekar som om den alltid varit där.

Jag pratade i början om en del av mig som vill spy på allt. Den delen av mig vill hinna med så mycket mer än att förbereda julen, äta julmat, sitta i bilen och träffa släkten. Den delen vill hinna träna, äta för att jag är hungrig och inte för att man ska. Jag ska därför göra allt jag kan för att klämma in träning mellan måltiderna under den stundande julhelgen. Det finns inget godare än att äta efter ett hårt träningspass.

Anledningen till att jag skriver ett avsnitt om julfirande är för att min bättre hälft brinner så otroligt för allt som är så mysigt, pyssel och papp, julgran, traditioner och allt annat som hör högtiden till. Hennes ibland något maniska förberedelser och planer inför julen gör ibland att jag hatar högtiden mer än vad jag i själva verket gör. Jag överlåter allt ansvar till henne eftersom hon tycker det är så roligt och för att hon gör det så mycket bättre än jag. Känns den igen hos någon annan? Finns det pappor som överlåter allt till mamman eftersom hon brinner mer för det? Matlagning, VAB, läkarbesök?


Man får kämpa för att hänga med som man och som pappa. Man får kämpa om man vill vara en lika stor del av ens barns liv som mamman är.

Jag vill kämpa och jag kommer att klara denna julhelg, mitt närmsta Everest! :)

Jag vill tipsa alla om att införa julklappsleken till alla vuxna. Alla som firar ihop köper EN julklapp till ett värde av 50-100 kr. På julafton så gör ni lappar med nummer och den som får nummer 1 får välja första klappen. Den öppnas och sedan får nummer 2 välja klapp. När alla valt en klapp och öppna så tar man fram en äggklocka och drar upp (ingen ska veta hur länge). Nu startar tärningsspelet. Slår man en 6:a får man byta klapp med någon, slår man en 1:a MÅSTE man byta klapp. Så håller man på tills klockan ringer. Alla går hem med en klapp som de förhoppningsvis är nöjda med och dessutom har de haft lite kul på vägen. Lycka till!