Livet på en linje

Idag har jag gjort följande:

• Duschat på tid (1 min 18 sek från naken och torr till naken och torr igen, inkl schampoo!)


• Bajsat och ätit chocklad samtidigt (det var lika illa som det låter)


• shoppat på Överskottsbolaget


• Ätit middag på Café TittOlle i Linnéstan

Det har väl varit en ganska vanlig dag tror jag. Det har regnat och regnat, men med tanke på årstiden är även det ganska vanligt.

Under middagen pratade vi (jag och en gammal vän) om livet och hur man har förändrats under de år som passerat. Vi kom fram till att vi ständigt är i förändring. Hon berättade för mig att jag alltid har haft mål i livet. Mål som jag alltid strävat efter att upnå. Hon nämde polishögskolan som ett sådant. Själv berättade hon att hon mer ser resan som målet i hennes olika projekt. Nu tyckte hon att jag var melankolisk och , ja, "mållös". Det är konstigt, men det träffade mitt i prick. Jag har uppnått mycket redan och nu känner jag att jag är lite "mållös". Jag som levt större delen av mitt vuxna liv med att försöka uppnå mina mål. Oavsett om det var att bli polis eller att göra en lyckad ommöblering hemma så har jag alltid engagerat mig till max. Nu känns det inte riktigt så, jag har kanske hamnat i en liten svacka. Om man ska se det positivt (vilket jag tänker göra) så kan man se det som en liten paus. Tid för att stanna upp och tänka efter. Tid för att fundera lite kring hur jag vill ha det.

Diskussionen fortsatte medans maten kom fram på bordet. Jag funderade kring om jag inte levde det där "livet på en linje". Ni vet ett sådan som är lagom åt alla håll. Inte för bra och inte för dåligt. Jag vill inte tycka för bra om något eller någon.

Varför är det så? Kanske är det för att jag är rädd för att förlora? Rädd för att bli besviken? Dessa frågor får jag inget svar på. Åtminstone inte idag. Jag tror att genom att tänka på hur man själv är så kan man lättare förstå varför man reagerar på ett visst sätt. Däremot behöver man alltid lufta sina känslor och berätta för andra hur de är och hur de upplevs. Precis som min gamle vän gjorde idag vid middagen. Hon berättade som det var, för henne var det uppenbart, för mig var det en överraskning.

Jag tänker inte ändra mig på stunds, men jag ska fundera på hur jag lättare ska omvandla mina mål till en resa. På det sättet blir resan målet. Målet blir något man upplever hela tiden. Lättare sagt än gjort kanske, men helt klart värt ett försök.

Imorgon ska jag försöka att slå mitt duschrekord...