Ensam eller Själv?

Idag är många människor rädda för att hamna i ensamhet. Det kan jag förstå. Samhället är uppbyggt på ett sådant sätt att det blir svårt att klara sig på egen hand. De allra flesta behöver stöttepelare i livet, någon att prata med om sina problem, någon att få tips och råd av. Någon som de kan anförtro sig åt när livet inte tuggar på som vanligt.

Jag är en av de människorna. (Då menar jag inte att jag är rädd, men att jag behöver "ventiler" att lufta mina tankar hos)

Jag är inte ensam, men jag väljer ofta att vara själv. Vad är då skillnaden, säger du?
Rent fysiskt så går det inte att spåra någon skillnad. Personen som kommer gåendes på gatan, eller som sitter framför sin tv, eller på bänken i parken, eller guppandes i fiskebåten i en enslig vik, de är alla både ensamma och själva för de som inte känner dem. I deras huvuden däremot pågår en process. Personen i båten sitter kanske och tänker på hur han ska tillaga fisken åt sin familj senare på kvällen. Mannen framför tv:n funderar på var han och hans kompisar ska resa någonstans till sommaren osv. osv.

Det jag vill komma åt med mina tankar den här gången är två saker.

1. Att få folk att sluta vara rädda för att vara ensamma/själva.
2. Att få folk som känner sig ensamma att börja använda orden "Jag väljer att vara själv" istället.

Att vara ensam likställs ofta med att det är synd om personen i fråga. Visst kan det vara så i många fall. Det kan handla om den mobbade killen eller tjejen i skolan, eller den utfryste på jobbet som lever själv i en för honom ny stad. Då kan man känna sig ensam. Jag har själv erfarenhet av att känna ensamhet, även om jag visste att jag hade vänner att vända mig till så fanns de inte där omkring mig just då. Jag hade hamnat i en ny stad ofrivilligt och hade svårt att anpassa mig. Det var för mig lätt att tycka synd om mig själv, jag längtade hem och engagerade mig inte i det nya som fanns omkring mig. Då kände jag mig ensam. Det var en känsla som jag inte vill uppleva igen.

Numera är jag hemma och känner mig inte alls ensam.

Jag väljer däremot att spendera mycket tid på "egenvård", med tankar och sysselsättningar som jag bara vill och kan tänka eller göra när jag är för mig själv.

Jag vet att alla människor är skapta med olika behov av olika saker i livet. Jag kräver inte att alla ska rätta sig efter någon mall, men jag tror att många behöver mer tid för sig själva än vad de tar sig. Idag är det svårt för många att få tid för sig själv, det kan vara många som drar i en, det är sällan helt tomt på schemat. Datorn står på, någon söker dig på MSN, mobilen piper eller ringer. Plötsligt var de där timmarna som du skulle ägna åt dig själv uppätna av annat.

Tänk en gång extra och finn dig själv genom att spendera tid med dig själv.
Ta en promenad, utan mobil och utan att säga till någon att du gör det.



Veckans värsting - "Svenskapolisen" rättar...
Glöm inte att det heter få-färre-färst. Många använder liten-mindre-minst helt felaktigt. Om ett fotbollslag bara har 9 man på plan, då har de färre spelare än andra laget, de har oxå färst spelare av de båda lagen. Skulle de haft mindre spelare då skulle det handlat om deras respektive storlek rent fysiskt. Inte antalet.