__________________Jag är född på en torsdag.________________
..
Peter Lemarc har scenskräck, han har undvikit scener i 14 år. Igår var han tillbaka i Göteborg, i konserthuset. Det var mäktigt. Jag trodde inte jag skulle säga så om en svensk medelålders cortisolsvullen man med svulstiga texter. Lemarc utstrålade glädje och närvaro utöver det vanliga. Han passade perfekt in i konserthuset, det var lagom för honom, han kunde se individen i publiken, han kunde framföra en önskelåt från ett fan han bara mailat med, men igår fick han se sitt fan i verkligheten.
..
Aldrig förr har jag fått resa mig och sätta mig så många gånger som jag gjorde igår. Lemarc blandade ballader med fräsiga låtar om vartannat. Han gjorde det bra, han gjorde det som bara han kunde. Min konsertkollega och musikkännare av rang sa iofs inte bara vid ett tillfälle "Det där är lite Springsteen". Lemarc hade en låt, tror den heter "Hej Älskling", eller "Hör Älsking" där vi kunde sjunga med i "Marys place" och det var samma melodi i större delen av låten. Sånt är väl livet för den som lyssnar på mycket musik, man stöter på tvillingar ibland, eller kopior, hur du nu känner för att ta det.
..
Tack Peter Lemarc för att du förgyllde en lördagkväll med din konst och din närvaro.
1 kommentar:
Avundsjuk, borde varit med. LeMarc är skön. Ska genast söka o se om han dyker upp här nere i geggan oxå.
Klappar köper jag tyvärr - julfetischist som jag är. Men mecket med att slå in dem är nästan roligast då jag gärna lackar, rimmar, slår in i tidningspapper, brunpapp med torkade apelsinskivor, nötter, bönor, band, märken, bokmärken osv... själva inslagningen är grejen.
I år blir det äntligen en videokamera till oss själva. Har missat SÅ mkt av Filippa, nu måste det förevigas.
Tack för vacker äppelbild.
PUSS
Skicka en kommentar