Jag sitter och funderar över varför man är som man är. Eller rättare sagt varför JAG är som JAG är. Kan inte låta bli att tänka på min uppväxt och allt jag har fått fördelen att få uppleva. Jag tänker att det är händelser och miljön som påverkar vem man blir. Ni vet tjafset om arv och miljö, men jag vet inte om jag tror fullt ut på det. Arvet skulle komma från mina föräldrar, och visst hittar jag vissa skräckinjagande likheter mellan mig själv och dem, men de har långtifrån gjort mig till den jag är idag.
Jag tänker vidare och inser att det är lika mycket mina vänner och bekanta som gjort mig till mig.
I skrivandets stund har jag just avslutat ett MSN-samtal med en klasskamrat från polishögskolan. Hon fick mig att minnas så mycket goda minnen, hon fick mig att tänka att jag är en fin människa med vettiga värderingar. Jag tänkte mest "Vad kul det skulle vara att få se alla igen, om bara för några minuter".
Jag vill med detta säga tack till alla er som finns eller har funnits i mitt liv. Skulle jag kunna så skulle jag även nämna er som kommer att finnas i resten av mitt liv, men det är ju en del av tjusningen i livet. Det är outgrundligt och tar sina egna vägar.
Tack
Min familj
Mamma, pappa, mina bröder Martin (för alla gånger du tog min arm och slog mot Peter och skyllde på mig) och Peter (för alla gånger du inte städade ditt rum, som också var mitt)
Min Släkt
Willy, Helene och kusinerna Amanda och Christopher, Sven (har alltid en spännande vardagshistoria på lager) och Eva med kusinerna Lars, Mats och Anders med familjer. Min Farmor som levde där jag nu lever i 50 års tid. Hon fick somna in 90 år gammal i våras. Min morfar Arvid som dog 1993 (du hade alltid en kaka över). Min mormor och farfar som jag aldrig fick träffa.
Mina klasskamrater i låg- o mellanstadiet
Henrik Franchetti (Vi som läste snuskiga berättelse ihop på cornflakespaketen), Kristian, Magnus Halvarsson (Frankrike 1992), Johan Höljer, Jonas Bretan (bordtennis i 8 år, kan det bli nördigare?), Jonna Delling (Brunus), Karin Westerröd (du blev fri och mamma), David Östlingh (som är en nära vän än idag), Martin Balazs (som växte till sig), Caroline Sondell (för alla tryckare i 5:e klass), Miriam Bohm (för att du var så lång och engelsk), Anna-Maja (som läste bättre med boken upp-o-ner), Daniel Bodin (för alla bråk med Kristian R) Kristian Rickard (för alla bråk med Bodin) Jenny Miina (den finska busflickan som lärde mig skära hål på däck).... Ni är fler, jag vet...
Viktor som bodde på min gata (commodore 64)
Mina lärare
Ingrid Wosse (du var snällast), Lisbeth, Göran Trygg (trygg, det var du.) och Lars-Göran, Ni som var mina lärare under de första 6 skolåren. Susanne Backman i högstadiet (du hade ingen lättuppgift). Käre Clifford Ling (Du lärde mig vad ordet engagemang betyder). Kapten Eriksson i Luleå, Wågström, Hovslagare och Fänrik Flink som lärde mig vara man. Löjtnant Daniel, Agevall & Kjellnäs som fortsatte utbildningen. Claesson, Mats D, Anita & Ulf T Häggman från Polishögskolan
Högstadiet
Robin Molnar, Patrik och Johan (Ni lärde mig göra natriumbomber), Sato (du tjötade om allt), Martin (du var lång), Micke (du var rödhårig och lång), Navid och Omid (Ni lärde mig persiska, trodde jag) Ivar (du var en riktig kickers), Hummel (du var en riktig punkare, minns P-automaten)...Ni är fler, jag vet...
Vänner Genom åren
Linda (du var min bästa vän i så många år), Marina (vi var söta ihop), Eira (full fick jag min första kyss av dig), Ellinor (minns alltid när jag ledde dig hem till din mor, full igen 15 år gammal), Kattis (Vi ses för sällan, men har goda minnen ihop som fjortisar) Judith (du har alltid en plats, nu med), Lisa N (min första kärlek, blev inte ens en puss!), Jessica (du var min bästa vän ett bra tag, jag tänker på dig ibland), Sara (vi hånglade ett tag), Jennie (för alla fester), Jill (du var mina första riktiga flickvän- och nu min gifta vän) Jenny H (du är såå snäll och känslig) Håkis (min kombo, vilka minnen!), Falun (för att du inte talar i onödan) Sanna (för att du är rolig), Pär, Johan och Calle (ni lärde mig musik och ironi), Line (alltid angenämt) Maria W (du är och förblir min goda vän) Petra (min lilla konfirmand som är min gamle vän idag), David, Sven, Anders, Malin, Henrik, Erik, Krs, Hanna, Gustav, Brunzell, Carl-Adam, Morgan, Jenny, Mikael Ringlander, Anton, Tobias, Bea, Olof, Kajsa, Carro och de andra från Krakow/Prag (95-96) och kyrkan. Carina (för att du är min motsats) Lollo (För att du är så positiv & pratglad) Johanna (för snöbollen på näsan vid första mötet)
Jennica (För att du gör allt enkelt), Bodil (för att du är cool) Heidi, Ida, Siren, Benedicte och de andra coola norska jenterna!(För er norska glädje) Anna L (för alla fester på Volvo) Camilla och Tess (för intriger på 1:42), Mange och Tessan (för din långa näsa Mange) Annika Bäck (vi var ju sambos ett tag och du fick golvplats!) Jamie Meyer (för pingis, artistliv & Peter Cetera) Hernefors (för att jag hatar din lathet) Maria E (jämt borta, men ständigt närvarande) Ida H (för att du kämpar) Gabe (min fd sambo och bortreste vän.)
Brorsans vänner
Mackan, Freddan, Kråkan, Ankan, Istvan, Mike, Bremer. Vi som alltid spelade RISK i köket. Basse och Gabriel Ljus (för att ni var så flummiga), Budda (för att du var så aggressiv och ungersk) Dvärgen och Erika (Ni är grymma), Söder (serbi), Johanna (står du ut med Peters stora huvud?)
Storebrorsans vänner
Olsson (som slog mig när inte mamma såg), Kostofski (som slog mig tills jag grät, ibland bara), Engström (som blev pappa och ordförande), Fager (som föddes svart med silversked i munnen), Jojje (som är grek, kan man säga mer) Häggström (röd näsa), Johanna och Lille Emil (ni är bäst som står ut med hans rutiner)
Särskild tack till Yrangänget
Kim (Behövs inga ord), Svante (behövs inga ord), Susanne (snabbt men bra, eller hur var det?), Bonnie (båten och kvinnan), Mikael (snällast av dom alla), Wille (partybroder), Lumbass (DJ), Markus (KÅLBULLE), Emelie (respekt, din gröna banan) Wiesel och Åsa (ni är pigga!) Speciellt tack till Mongot, 90-talisterna och den lespiska kvällen!
Lumpen
Till alla som låg på skjutfälten i Halmstad och i snön i Luleå. Sölvinger, Borg, Axbom, Stålhammar, Hallberg, Heldenius, Englund (flameboy), Erhagen (som alltid lånade saker), Sofia (blond konstig sak), Jönson, Blomman, Östling, Khan & Lilla Forsén
Lundberg,Bringan och Bäck (Som blev mina vänner för livet)
Till Månsson (som trillade piller hela lumpen), Syrjäla, Ylimaunu och de andra finnarna i norr.
Till alla tappra soldater från Kosovo
Ewert, Pherson, Rydh, Loddas, Issa, Buffy, Ph, Data-Rickard, Cronqvist, Nielsen, Rosen, Strumpel, Nisse, Viberg, Walle, lövet, Cz, Abriz, Modig, Hobbe, Petra, Aggi, Tess, Nina (du är alltid min vän), Stridsberg (Tomten), Unbeck, TantEwa (du vet var jag finns), Vjollca (Tolken som blev kär och flyttade till Sverige) och alla ni andra som var där.
Till min klass
Challe (Toaletten,bästa rummet), Maria (Behövs inga ord här heller), Catrine (jag är din tomtenesse), Bendt (tänker på dig ofta, saknar din dialekt och din råhet), Wall Enquist, Johann, Lukas, Anna (som hoppade av) Petra (som blev mamma), Bunyi (du var turk-clown med respekt) Pelle (du hade det tufft ett tag, men det gick), Martin F (minst lika snäll som tomten, utan att få ens en kram), Mumin (bara namnet alltså), Therese (Du växte i mina ögon, hela tiden), Johanna (så vig och så kvick), Ulrike (snart mamma, GRATTIS), CM (rå och bitter, grymt skön), Mange (smålänningen), Calle (fortfarande impad av din tidsoptimism), Patrick (Gangstasnuten), Christian (du växte du med), Put (respekt och goda tankar), Zoran (många bollar och barn i luften), Emma (Du var en bra vän och träningskamrat, du ÄR en bra vän)
Alla ni som förgyllde tillvaron 2003-2005, tack, TACK för goda minnen. De lever jag på ibland när livet är lite tungt. David W (för att du en en riktig popkille) Lisa ("mysigt") och Jake (sååå rolig, alltid!) ni är med här...
Lennart (medmänsligheten personifierad) och Peter (skämta jämt) i Säffle.
De lärde mig oerhört mycket om mitt arbete och ni kommer alltid att vara de första som lärde mig att bli polis. Självklart vill jag nämna Tobias och Staffan för alla trevliga kvällar och dagar på stationen. Ni andra i Säffle ska veta att det är där jag föddes som polis. Det betyder mycket för mig. Jag vill nämna Jeanette och de andra i Falköping. Jag vill nämna mina kamrater där jag jobbar nu. Ni vet vilka ni är.
Karlstad
Maria och Henrik (alltid välkommen, skönt), Anna P (du rörde om mitt liv lite) Lotta (du är en bra vän)
Internet
Sara i Växjö (du som ler med hela ansiktet) Emma i Karlstad (du som känner dig ensam), Ann-Sofi (ibland vill jag träffa dig mer), Elwira (hoppas att operationen går bra), Fröken J (vi som var skolkamrater!), Ida i Karlstad (med barn och allt), Soma, Mikis (du var min komfirmand för längesen), Michaela (du tänker mycket) Kaillan (mycket att göra...ta hand om dig)
Gubbarna i Olskroken
Det Bill, Palle och Tommy lämnade efter sig... Engan, Jåck, Edwin, Dogge, Peter, Martin, Friberg, Höljer, Josef, Jens, Freddan, Reza, Robin, Bröderna Krummel, Norsk-Erik, Tobbe mfl.
Om du verkligen läst hit och inte fått ditt namn nämnt då beror det på att du betyder så mycket att jag inte kan skriva ner ditt namn. Om man läser det baklänges blir det ANNA.
Hoppas nu att några av er som läser blir riktigt glada, och några av er riktigt arga. Jag vet att jag har glömt personer, jag vet att jag inte skrivit ner alla som betyder något för mig. För det ber jag nu om ursäkt i förväg. Testa själv att göra en liknande lista...
Längsta bloggen hittills, fy fan vad många ord det blev.
