Allt man kan göra i en Audi A3 och lite till...

_____________________Lofoten___________________________

__"It´s great to have the three of us back on the road again"___

_

Jag har varit på späckhuggarsafari. Ni kommer att få se en massa bilder, fina bilder med norska berg, fjäll och vatten. Det jobbiga med bilderna är att späckhuggarna inte finns där. Nyckfulla naturen höll sig undan för mig och mina reskamrater. Vi har dock haft en underbar tripp ändå. Vi startade redan i Göteborg med bil och tog oss upp till Oslo, där nattade vi hos en kompis (tack tack Anna, och kul att se dig igen!) . Dagen därpå åkte vi till en annan norsk vän och fick serverad frukost, redan nu insåg vi att vi var ute på en budgetresa! Lika trevligt där och det satt perfekt med några norska mackor i buken innan långfärden startade. Vi skulle ta oss 150 mil upp längs E6. Det låter kanske inte så roligt, men betänk att norska E6 inte går att jämföra med svenska. Den sträcker sig genom glömda byar och kalfjäll, den slingrar sig dit inte ens Jesus varit och den korsar polcirkeln.

_________________En plats längs norska E6__________________

Resan tog oss upp till Trondheim och nästan hela vägen till Mo i Rana, där stannade vi efter 15 timmar och hade tänkt att slå upp ett tält. Det var dock lite mer snö än vad vi hade väntat oss och vi kröp istället ihop i bagagen på bilen, jag låg med huvudet mot bagageluckan i mitten, Micke och Kim slickade kanterna med huvudet på framsätena...oerhört skönt. 4 timmar senare vaknar jag, stel som en pinne, men med en jordnöt till frukost sätter jag mig bakom ratten och fortsätter färden norrut. Vi passerar Mo i Rana och en mängd andra orter med roliga namn.

__________________Fiskebåt på ishavet______________________

_

När vi kommer fram till Skutvik, där färjan ska ta oss över till Lofoten är kl 15 på eftermiddagen och solen går strax ner. Vi hittar det lokala (och enda) fiket för färjependlare. Det är inte direkt säsong, men det var i alla fall öppet. Vi spelar plump ett tag och så sticker vi iväg till värmstugan utanför och kokar köttfärssås och färsk pasta. All mat från Sverige! Hamburgertallriken på Esso kostade 194 norska, så vi gjorde nog rätt som köpte med oss mat.

__________________Fjäll utanför Lofoten___________________

_

Efter några timmars väntan kommer färjan och den tar 2 timmar till. På kvällen den andra resdagen är vi alltså framme på Lofoten. Vi har tur och kör rakt in det perfekta boendet, vi hade tänkt oss att sova i bilen igen, men med tanke på morgonens späckhuggartur så tänkte vi att det kunde vara skönt att sträcka ut ryggraden i några timmar.

Måste rekommendera detta boende. Det kostade oss 525 norska för alla tre. Gemensam dusch och väldigt trevlig personal. Vi bodde hemma hos de som ägde stället. Det är tydligen så det fungerar däruppe. Stället heter Lofoten Rorbuer (http://www.lofoten-rorbuer.com/)

På morgonen (7 timmar senare) hittar vi torget och där även samlingsplatsen för späckhuggarturen. Vi samlas inomhus först och får oss en föreläsning på engelska i 30 minuter. Intressant om hur de stora späckisarna lever och äter. Visste ni till exempel att de jagar sillen och när de jagat upp den till ytan så slår de ihjäl sillen med sin stora svansfena! Sedan äter späckhuggaren sillen en i taget! snacka om finsmakare.

Vi får sedan overaller, med tanke på kylan och sedan är det bara att lasta i sig själv och kameran i båten. Det var goda utsikter att få se späckhuggare, de hade fått se dem både fredag och lördag nämligen.

Många av bilderna som kommer här är från färjeturen, tyvärr dök de aldrig upp några fenor, men guiden tröstade oss med att vi fått årets finaste solnedgång, och jag tror henne då hon själv fotade som en galning under turen.

_________________________Mordor________________________

_

Vi kom åter till Lofoten vid 15-tiden och insåg att vi hann ta en pizza (för endast 100 norska faktiskt) och sedan hinna med bilfärja hemåt igen. Vad vi inte visste då var att vi skulle sitta i Audi A3 i 26 timmar i sträck. Jag körde de 30 första milen, efter att vi alla tre sovit hårt på bilfärjan. Eftersom det var mörkt så stannade vi endast för att byta förare längs vägen. Vi käkade frystorkat vid en Essomack i Mo i Rana, därefter passerade vi Trondheim på morgonkvisten, mitt i rusningstrafiken, vi som knappt mött en bil på 70 mil.

Oslo närmade sig med stormsteg och vi var sugna på att komma hem. Vi körde rakt igenom och vidare till Göteborg. Vi var åter vid 20 på kvällen och på fyra dygn hade vi levt i bilen och kört 350 mil.

När vi laddat in bilderna så var vi rätt så nöjda med turen, Kim sa något klokt efter att späckisarna valt att gå på djupet:
"Det känns som att förlora en fotbollsmatch, fast utan en vettig chans till revansch"

________________Solen ligger på vid horisonten_______________

__

Nästa resa går till Nordkapp, eller till Svalbard, där ska vi dyka med isbjörnar och fånga smältande isberg!

Vill du läsa mer om Späckhuggare (orca) så finns det här http://www.ocra-lofoten.no/

_____________________Solnedgång________________________

_________________Speedboat som åkte med vår båt______________

_____________________Solnedgång______________________
____________________berg, fjäll och fågel_________________

Kolla även www.turistveg.no

______________________________________________________

Kontrakt

___________________Blir inget sånt i november________________

Jag, köttklumpen, Daniel, lovar att undvika följande produkter under november månad 2007.

- Godis
- Chips
- Läsk
- Alkohol
- Kakor och bullar
- Tårtor
- Glass
- Chocklad (även Oboy)
- Nötter och snacks
- Fruktyoghurt
- Saft
- Juice
- Red Bull och andra energidrycker
- Friterad mat (Pommes etc)
- Snabbmat av alla sorter
- Gräddfil, Grädde och Creme Fraiche

Målsättningen med fett/socker-brännarmånaden är att må bättre och att rensa kroppen på onda slaggprodukter. Allt socker är inte av ondo, men jag lovar ändå att göra mitt bästa för att undvika fällorna i den svenska söta maten.

Följande produkter är godkända att äta/dricka:

- Egenpressad juice eller fruktdrink
- Naturella nötter
- Popcorn
- Alla typer av grönsaker
- Dip med filmjölk
- Gröt
- All typ av frukt

Utöver dessa produkter är all form av vanlig mat såsom potatis, pasta, kött, kyckling, bröd (ej vitt) godkänt. Vid oklarhet måste matvaran godkännas av någon hårdhjärtad själ som inte viker sig i första taget.

Med en restriktiv mathållning tillsammans med en sund livsstil och ofantliga mängder med fysisk träning lovar jag att förbättra mitt liv på 30 dagar.

__________________________________________________________


ps. Det var sjukt kul att avstå prinsesstårtan på kontraktets första dag..............NOT! ds.

En höstbubbla

Förra gången jag skrev var jag arg. jag var förbannad på de rika och tyckte synd om de fattiga. Jag var Robin Hood. Eller något i den stilen i alla fall. Idag är det bättre, det är en bra dag, utan galla, utan onda ord. Hoppas jag i alla fall.


Hösten är nyckfull på alla sätt och vis. I första hand är det vädret jag talar om. Vi har haft strålande solsken så att både männsikan och naturen luras till vårkänslor, t-shirt och snuva. Fjärilar och getingar i oktober är inte det vanligaste, men jag har sett båda. Dagen därpå slår kylan till och långkallingar åker på, -6 grader, Brrr....

Jag gillar inte hösten. Den påminner mig om att det är långt till ledighet, fritid, grönt gräs och semester. Jag gillar inte hösten, för den får mig att tänka att alla SKA jobba. Hösten är en arbetsperiod och periodvilan kommer inte förrän till våren, några har tur att få en timeout till jul, men det gäller inte mig.


Mörkret faller, jag blir tröttare på morgonen, tröttare på kvällen. Jag är en björn som egentligen vill gå i idé. (mitt andranamn är faktiskt Björn). Det är som om jag hamnar i en bubbla och det enda jag sysslar med är att planera saker som ska hända till våren och sommaren nästa år. Jag insåg detta igår, då tog jag tag i mig själv och lagade en god middag och tänkte att nu jävlar är det söndag och då ska man äta något gott. A kom hem och var hungrig (som tur var...) Jag stoppade, om bara för en kväll, framtidsplanerna åt sidan och ägnade mig åt nutiden ett tag. Jag har skrivit om det förut. Om att vi borde leva mer i nuet, men det är svåare än vad det verkar när vädret och tankarna går hand i hand.


På gång just NU:


- Stockholm och utbildning på PHS.


- Inomhussäsong med fotboll och badminton ( se video nedan från försäsongsträningen)


- Jag ska jobba min fjärde helg i rad. Afterwork nästa!

Jag har trots att jag inte gillar hösten lyckats ta mig ut några av de fina dagarna och hittat några schyssta motiv. Här kommer några av de bilderna:

_______________________Änggårdsberget__________________

________________________Ljung_________________________

________________________En bänk________________________

Rika översittarsvin

______________Bilden har inget med texten att göra___________


Nu vill jag resa bort. Jag vill slippa rutiner, tjat, tidspassning, ställa mobilen på väckning, gå och handla, tvätta, hinna med "allt" och träffa "alla" man ska träffa hela tiden. Jag vill slappna av och tänka "happy times" istället för att tänka på det som jag nu ska skriva...

jag ogillar inte att vara hemma. Det är livsfarligt har jag hört, men att längta till något är väl inte samma sak hoppas jag. Vad jag menar är att jag vill bort mest för att jag längtar efter den där osvenska friheten och "manjana manjana"-tänket. I många länder i Asien så finns det inga liknande problem. Misstolka mig inte, vi har en bra välfärd i Sverige, vi lever gott och har det varmt om natten. Sånt kan många länder i Asien leva utan, vilket är både synd och mödosamt för många människor. Det känns bara på något sätt som att de är närmre sig själva och verkligeheten. De tänker mer att allt löser sig. Bara maten kommer på bordet, även om det tar 5 timmar längre tid just idag. Vad som är ännu mer intressant är att de gör det med ett leende!

I Sverige och många andra länder kommer människor hem till sina gigantiska hus med havsutsikt, bastu, snygg partner och egen båtbrygga och har mage att vara nedstämda(!), ja till och med olyckliga. Hur går det till, vinner inte den som har flest prylar längre?! Eller har verkligheten kommit ikapp de kapitalister som byggt hela sina liv på ägandet? Var är det verkliga i livet numera, hur mycket ska man behöva äga, bruka och ha makt över för att vara nöjd?!?!

Haha..nu börjar det likna något. Nu kommer kraften i det här inlägget, jag hade väntat ända hit tills jag insåg vart jag var på väg med skrivandet...Nu fattar jag själv.

Jag vill bort från det opersonliga, inlåsta och genomruttna delarna av Sverige. Jag säger inte att den rika människan är ond tråkig eller självisk. Jag säger däremot att ett överflöd av ägande, eller ett överflöd av vad som helst, gör människan självisk, ond och mindre omtänksam.

MEN...

Utan de där extra pengarna så hade jag suttit kvar i drömmen att komma bort ett tag. Jag hade inte haft möjligheten att ta ett plan, ett tåg, en buss eller något annat och bara försvinna ett tag. Nu kan jag det. Tack vare välfärden i Sverige och många långa arbetspass på övertid.

Så med lite eftertanke är väl inte allt skit, men idag kände jag att jag behövde spy lite på eliten. Så ta för er och sug i er så gott ni kan, ni rika översittarsvin som drygar ut klyftan mellan rik och fattig i dagens Sverige.

mycket i helgen...

Har just kommit innanför dörren efter en rutten avslutningsmatch i fotbollen. 5-1 i röven. Några mål får jag själv ta på mig. jag var helt värdelös, noll tajming, noll känsla och noll inställning. Jag får skylla på förkylningen som sinkat mig i några dagar.

Hur som helst så kom vi sist i div 7, den lägsta serien i Göteborg. Vi måste ju vara bland de sämsta lagen i Sverige. -33 i målskillnad. Över 50 bollar i eget mål på 18 matcher!

jaja...ändå tycker jag oftast att det är skitskoj att hålla på med fotbollen.

I helgen hade jag en av de märkligaste arbetspassen på länge. Helt lungt fram till 21 på kvällen, då kom fullmånen. Vi mötte först en moped med tre ungdomar på, alla utan hjälm. Vi vänder och kör efter. Då dumpar dom mopeden (och en doja) och springer iväg. Jag tar mopeden, som har nycklar och allt och leder ut till vägen igen. Då kommer nästa moped med tre ungdomar på, alla utan hjälm. Jag inser att den enda chansen att få fatt i dom är att köra efter. På mopeden! Jag sätter fart och gasar järnet. Tror du inte att, av ALLA trimmade mopeder i Sverige, har jag hamnat på en laglig som gör 30 km, i nedförsbacke. Jag kör hur som helst efter och till slut tar vägen slut....Vad händer, jo ännu en dumpad moppe. Där stod jag i villaområdet med två mopeder och inga ungdomar...

Det löste sig till slut och sanningen kröp såklart fram. Mitt i detta case så får vi larm om ett rån i närheten, en taxikille har blivit rånad bara någon minut från där vi var. Vi åkte dit. Grabben hade tagit övervakningskameran och lite annat. han trodde att bilderna skulle lagras där, men där gick han på en nit. Vi tog honom inte, men när bilderna kommer så lyckas vi nog ta honom.

Minuten senare var det dags igen. Ett rån på ett annat ställe, när vi kommer dit snubblar vi i princip över en gubbe som ligger och sover på gräset. Han var helt avdäckad och hade druckit fatalt mycket sprit.
Rånet var inget rån, men det var lite stökigt, vi bestämde oss för att engagera oss i den fulla gubben. Han var helt okontaktbar och vi borde kört honom i ambulans, men vi tänkte att han inte var värd sjukhuspengarna eftersom han själv satt sig i sitt tillstånd och att vi kunde köra honom till fyllecellen istället. Läkarna har fullt upp med olycksfall och annat. Han skulle klara sig bra i arrestlokalen tills vidare. Vi släpade honom trots att hans ben inte bar och fick till slut motat in honom i baksätet (efter att vi fällt ner spyskynket!) Han var tung och dessutom var han fransman!
Lagom tills jag satt mig intill honom så står det spy som en fontän ur munnen på honom. Fortfarande rör han sig inte, och ser medvestlös ut...jaja, det mesta sögs upp av hans redan sunkiga kläder. Vi åkte mot cellen. Efter halva vägen inser jag att jag är alldeles blöt i röven. Jag vänder mig om och ser då att jag sitter i en pöl av spy...(spy och spy, det var mest använd jäger om man ska vara noga). Jag förbannar mig själv och den franska fyllan och inser att jag inte kommer någonstans. Jag sitter fast i den där jävla bilen och den där jävla fransmannen som spytt ner mig in på bara kalsongerna. Härligt!
Vi kommer fram och jag tar mig ut, fransmannen läggs på en madrass och bilen får vi åka och tvätta av så gott det går. Vi åker tillbaka till vårt område, men först ser jag till att stoppa brallorna fulla med papper. Där sitter jag, med en jätteblöja och bara hoppas att vi hinner in så att jag kan byta om innan vi får nästa larm

Det du just läst ska inte tolkas som att jag har något emot varken sprit, fransmän eller fri sjukvård åt alla....

Vi hann och tills slut så lugnade det ner sig. Visst flög det flaskor i luften på ett uteställe, men ibland kan man helt enkelt inte vara på alla ställen samtidigt. Vad som sedan hände på lördagen tar vi en helt annan dag.

Nu är det söndagkväll och jag ska äta massor med mat och kanske en chips eller två som plåster på såren för den tunga förlusten i fotbollen.

Bröllop som inget annat

Kurder, syrianer eller turkar. Det är svårt för den utomstående att förstå skillnaden. För mig spelar det ingen större roll, men jag vet att det gör det för dem. Jag vet i alla fall nu att ett syrianskt bröllop är något jag gärna upplever igen. Min gode vän A gifte sig igår och jag och några vänner var bjudna. Vi hade en del förväntningar om att det kunde bli en galen fest. Vad som kom hade nog ingen ens fantiserat om...


Vi var minoritet, jag sa till A under festen, "Äntligen får jag känna mig som en invandrare!" Vigseln var enkel, en farbror rabblade arabiska i 30 minuter och sedan gick alla ut. Vi följde flocken. Martin, som nyss blivit upplärd hur man hälsar (tre kindpussar med start till vänster) stannade utanför för att mingla, han gjorde sig reda för att hälsa och skulle till att pussas, farbrorn som var en tvättäkta syrian, medelålders med maffig mustasch tog istället upp en ciggarett och sa "Äntligen får man röka". Så var den isen bruten. Bilfärd från Skara till Skövde följde. Två busslaster hängde på. släkt från Göteborg, Tyskland och Linköping hängde på.


Lokalen var fantastisk. 560 personer, 95% var släkt. Tänk er, SLÄKT. kusiner kusiner kusiner. några farbröder och 50 kusiner till. En farsa och sju syskon. Jag har fått en annan insikt i hur viktig släkten kan vara.
Folk dansade och då menar jag verkligen dansade. Av glädje, inte av någon annan orsak. De dansade så svetten yrde. Farmor och farfar slängde kryckorna och viftade med sina silkesnäsdukar. En trumslagare gick runt och slog takten och en annan hade en ormtjusar-flöjt. Det var mäktigt att få vara med, och helt ärligt så skulle jag vilja att svenska bröllop var mer som detta. 560 personer. 560 glada personer. Inget bråk, inga vakter, alkohol i överflöd och alla drack med måtta. När händer det på svenska fester??
Jag och mina svennevännner var utslagna och orkade inte dansa mer efter några timmar, resten fortsatte till fyra på morgonen. Sju timmars dans till livemusik av syriansk modell. Hur stort som helst.



Jag lägger upp lite bilder, för det är bara att inse att det inte går att förklara hur roligt det var att få vara med. För att inte tala om gästfriheten, man blir som en kusin när man närmar sig, man lär sig dansen och sedan är det som att man känt varandra hela livet. A var grym igår. Idag är han man på riktigt. Grattis!

_________________Bruden och hennes far i kyrkan__________

____________________Brudparet på festen______________


_________________ A och brudens syster_______________

__________________ Traditionell ringdans________________

__________________ A och bruden hyllas på axlar____________

_________________Bruden svänger på axlar______________

__________________Dansgolvet var fullt hela tiden___________

_____________________Full fart..._____________________

________________Bruden dansar på scenen_______________

________________Lokalen med polketten i mitten_____________

_________________Lilla- & storasyster till A. _______________

_________________Glada gänget från PHS_______________

__________________Lillasyster, Catrin och Maria ______________

_________________ Maria, A:s pappa och Catrin____________

Bilfri dag borde återkomma

Den 22 september sker något stort. Ungefär 1300 städer runt om i hela världen ställer sina bilar och visar upp sina centrum så som de skulle se ut utan bilar.

Titta in på http://www.mobilityweek-europe.org/ för att ta reda på om din stad är med. (Jag vet att Göteborg kommer att vara med). Tänk om en sådan dag kunde komma lite oftare, kanske en gång i månaden, och senare kanske varje fredag. UNDERBART!

Sitter förresten inne idag och tittar ut på en av de mörkaste dagarna på länge. Regnet strilar ner och de mörkgrå, trista molnen känns miltjocka däruppe. Ibland när det regnar så tänker jag att då hinner man med massa saker som man inte tar tag i när solen skiner, som att rensa vinden, städa en klädgarderob, laga den där punkteringen, byta gardiner eller kanske till och med rensa golvbrunnen i duschen. Idag vet jag dock att jag inte tänker göra något av de sakerna. Jag tänker sätta mig framför tvn och glo på dam-VM. Sport är så bra, för det kan sändas på alla dygnets timmar, och då är det plötsligt ok att titta på tv mitt på dagen. Något som jag annars försöker undvika in i det längsta. (se tidigare bloggar om mitt TV-motstånd!)

Höstlöven närmar sig. Här är några från Karlstad 2006.

.

.

.

.

.

.

Vad händer framöver?

- Bröllop i Skövde, kostymen inköpt. Kristet-ortodoxt bröllop kommer bli spännande, förmodligen en av de fetaste fester man varit med om...

- Slutspurten på allsvenskan, den känns lite seg och utdragen, men det går ju bra för Blåvitt...

- Winnerbäck och Lemarc i höst, två härliga spelningar. Häng på ni som vill, Winnerbäck 28 oktober Lisebergshallen och Lemarc på konserthuset den 1 dec.

- Bruce Springsteen i Globen suger långt. Biljetterna tog slut fortare än du hinner springa 400 m tresteg med tandborsten i munnen.

Kräftskivan

____Bilden till Håkanssons skivomslag Överåsvallen 2007____

Sitter hemma efter en ofantligt stor brunch på Farellis i stan. 149 kronor fet mat tills man spricker, och efter att man spruckit spränger man ner fyrkantiga underverk av chocklad och morotskaka, bara för att man får.

Igår var det kräftskiva, en årlig sådan i Överåsvallens klubbstuga. 60 personer som var sugna på skaldjur. Jag och Kimball slevade potatissallad och rostbiff, men de flesta njöt av kräftor och räkor. Kvällen gick fort, mycket musik, många olika meningar som vanligt, tills slut satt jag i Lundens svettiga omklädningsrum och höll upp noterna till Håkansson som spelade Bruce "No Retreat No Surrender" på sin 6000-kronorsgura...njutbart.

Avslutade kvällen hemma dit Kim och Emelie redan hittat. Anna och jag valde att väcka dom men till vår förvåning ville de sova och bli lämnade ifred. Varför?, klockan var ju 03.30, vem vill sova då? Några minuter senare ringde det på dörren, Wille står och svajar som en flaggstång och har lyckats ta en taxi hem. Festen var 500 m från lägenheten... Bra jobbat Wille!

Har även hunnit med att städa lokalen efter festen, trevlig syn, kräftspad, sprit och öl över hela golvet, men en timme senare var det klart och vi for vidare mot stan och brunchen.

Ikväll är det finnkamp, sportspegeln och kanske någon annan sportaktivitet.

hemma innan vi gick upp till festen...

Nya tider, nya bloggar & nya tankar

___________hetsa inte förbi livet som finns här och nu_________

Idag är en speciell dag. jag har bestämt mig för att skriva lite oftare, lite enklare och om lite mer vardagliga händelser och tankar. Jag skriver fortfarande i första hand för att jag själv vill skriva och tycker det är roligt, men inser att om någon annan i den viruella världen ska få ta del av mina ord så behöver jag uppdatera lite oftare.

Okej, det var Sara som pushade mig. Hon är rolig, Sara. Hon är en av de som nämns i ett inlägg längre ner, "Ett stort tack" heter det. Hon var en av tjejerna som jag växte upp med, drack mina första öl med och faktiskt var en av de första jag kysstes med. Idag umgås vi inte, men jag tror att hon liksom jag vet att vi har varadra där någonstans. Jag stötte ihop med en annan av mina ungdomskompisar, Jessica, och kom då och tänka på Sara och skickade iväg ett sms.

PipPip, jag fick ett svar och blev lika glad som Sara är på bilden av att höra från henne.

Om du läser detta Sara så ska du veta att jag ofta tänker på hur du har det och det glädjer mig att du verkar få det stöd du behöver. jag träffar tyvärr i mitt jobb många som har det svårt i livet och som har hamnat i olika former av kriser. En enda sak är jag säker på i de lägena, och det är att jag inte är avundsjuk på deras situation. Jag lär mig något om sorg vid varje tillfälle och varje gång hinner jag tänka "när ska det hända mig?". När ska mamma och pappa gå, vem ska bort först av mig och mina bröder? Hur länge får jag leva med den jag älskar?

Jag har som tur är även träffat folk som har rest sig igen och som visat att det kan komma något gott ur det onda, kalla och tråkiga som hände för länge länge sedan.

Idag är en speciell dag, för det är en dag som aldrig tidigare sett solen skina. Det är en helt ny dag och den äger rum just NU.

Ville bara säga det. Lev som du vill, men lev gärna här och nu. Minns allt du upplevt med glädje, fundera på din framtid och hur du vill ha det, men stanna upp då och då och lev där du är just NU.

Denna lilla spalt tillägnar jag min vän Sara (som jag gärna tar en fika med när hon känner att hon har tid och ork)

______________________Lugn och ro______________________

Fototripp

________________En trevlig helg i mitten av juli______________


Det var faktiskt två månader sedan jag skrev här senast. Jag inser att det är för sällan för att någon ska bry sig om att gå in och läsa. Jag vet att jag från början för ett drygt år sedan började skriva för min egen skull. Det tänker jag fortsätta med och den stunden har kommit nu.


Jag har fallit för frestelse att införskaffa en platt TV. När jag blev sambo för ett tag sedan så fanns det en vilja att flytta in en gammal tjockis-TV, givetvis blev det så och den blev stående på en kubb och tog upp plats och var enbart ful. Jag åkte till slut till NetOnNets lagerbutik och köpte mig en 32 tummare för en ganska billig peng. Den gråa tjockisen gick till Gabriel som tackade bockade.


Det blev en succé om du frågar mig, den är snygg, svart och man kan ställa saker framför den när man inte tittar på den. Perfekt.

Nog om Tv. Jag ska snacka fotografering också. Jag var ute igår i flera timmar med min Nikon och stativet i högsta hugg. Jag tog 11:an spårvagn till Långedrag och hann precis till solnedgången. Det blåste hårt och vattnet slog mot stenpiren. Det var riktigt skönt att bara stå där och leta fototillfällen i den verkliga naturen. Jag åkte sedan tillbaka till stan och tog en promenad längs Avenyn. Där fanns en del att fota, men helt klart så är det mycket finare med öppna vyer istället för hus, folk och trängsel.


Kommande events:

-Friidrotts-VM

-Bröllop i Skövde

-Kräftskiva på Överåsvallen

-Upploppet i Div 7A, kommer Olskroken sist eller inte?

-Danmark-Sverige EM-kval 8 september


Livet är ganska trevligt just nu. Det finns sport, väder och fest att se fram emot. Efter det är det bara att blita ihop och jobba en höst och en vinter tills Asienresan hägrar tillsammans med Anna.

Nu ska Carolina Klüft springa hem Europarekordet och VM-guldet.... dags att sluta.


Här kommer två bilder från min lilla fototur igår...




Långedrag 25 augusti



___________________Poseidon på kvällen _____________________

Mannen i den vita hatten (8 år senare...)

______________En ensam pojke på en strand i Thailand _____________

Stan har varit och är fortfarande full av unga män och kvinnor som just lämnat tolv hårda år bakom sig. Det är med ett leende på läpparna jag ser de fjuniga grabbarna hoppa på flaken, skrika GAAAAAAAAAAAH och hälla i sig billig fulöl. EN dag när det händer, EN enda dag! Dagen efter den dagen är bara en vanlig dag igen, fast utan skolan, för alltid.

Det kanske låter som om jag är sarkastisk, och till viss del är jag väl det, men jag minns hur det var. Man är inte äldre än man gör sig. När man är 18-19 år då är man vuxen med sina egna mått mätt. Man är lyckligt ovetandes om det mesta, om betungande hyresavier, blöjbyten, arbetstider, övertid och dagistider. Det är därför jag blir lite avundsjuk på de där glada studenterna, de har åren framför sig, och de är inte så färgade av samhället ännu. Man VILL inget annat än att ta sig ut på arbetsmarknaden, eller att få inrikta sig på något man längtat efter. Att få känna sig lite friare, men hur fri blir man egentligen?

Jag faller tillbaka på det jag en gång började att skriva om på denna blogg. Att rannsaka sig själv och sitt liv. Vilka måsten har du? Måste du äga en bil, båt och sommarstuga? Måste du ha den senaste mobilen? Styr samhället människan eller människan samhället?

Jag har i alla fall inte ångrat något av allt jag hunnit med sedan jag var mannen i vita hatten.

Njut av sommaren och se till att göra det som du verkligen vill göra. Ingen annan kan leva ditt liv åt dig.

Jag avslutar med en lite textrad från ett av sveriges bästa band (titeln är min rubrik)

Vi ska alla en gång dö....
Vi ska alla en gång dö....
Vi ska alla en gång dö...

Farbror...Igen!

Mamma ringde mig kl 00.31 i natt. När jag såg hennes nummer där jag satt i polisbilen tänkte jag genast "fan, vem har dött nu!!??" och svarade. Jag visste ju att mamma ALLTID sover vid den tiden.
Det var ingen tråkigt nyhet hon gav mig. Givetvis förstod jag det i nästa sekund då jag kom att tänka på min höggravida svägerska. Återigen har jag blivit farbror och tagit ytterligare ett steg ifrån ungdomsårens ljumma vindar.

Då var det alltså dags igen. Jag har just lämnat kvinnokliniken på Östra sjukhuset. Där har jag träffat min bror, hans sambo Johanna och deras alldeles nyfödda och något skrynkliga bebis. Emil, min första brorson säger att han ska heta Axel. Det visste ingen annan.

Det var väldigt kul att få träffa och hålla den lille, och kul att se hur annorlunda reaktionerna hos föräldrarna var denna gången gentemot första gången för snart tre år sedan då Emil föddes. Nu härkade lugnet och de kunde prata om praktiska saker redan nu, bara några timmar efter födseln.

Jag vill ha barn. Det vet jag. När det sker är en anna(n) sak. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva fram tills dess, men jag, som är ganska positivt lagd, tror ju såklart att man kan kombinera barn, resor, äventyr och arbete utan problem eller att riskera att gå in i väggar hela tiden.

Så är det förståss inte, men har man inställningen att livet som man hade det innan barnet kom till världen bara tar slut när barnet kommer, då tror jag att man skrämmer sig själv en hel del i onödan.

Detta är inget skämt (dagen till ära). Den 1 april 2007 kl 00:03 blev jag återigen farbror till en liten kille.


Farbror Dajja

En ruggigt obekväm sanning

Visste du att om du planterar ett träd så absorberar det ett ton koldioxid under sin livstid?
Jag kommer tillbaka till detta...


Nyduschad, raggsockar på, ärtsoppan uppäten en dag för tidigt och badrocken över axlarna. Jag har det ganska gott ändå. Att det står en nyutsprungen röd ros och en smarrig paj i köket gör ju inte det hela sämre. (Anna..vilken tjej)

Jag fann mig själv cyklandes hem på min vårrenoverade "Beach-cruiser" igår kväll. Jag cyklade inte fort och endast med kraften från ett av mina ben. Jag och Engström sprang båda (i en enligt oss) perfekt lucka på träningen...men vi valde att titta åt ett annat håll och sedan valde jag att ta emot hans stenhårda knäskål rakt in i min för tillfället spända lårmuskel.

Skönt.

Inte varje dag man får känna på lite smärta. Tillbaks till hemfärden med ett ben som motor. Jag hörde plötsligt mig själv vissla på "Bjällerklang", och i samma veva tänkte jag tanken att vi ska spela utomhus nästa vecka, jag var ju faktiskt på väg hem från den allra sista inomhustränigen. Snön vräkte ner och det var innerligt svinkallt. Vad hände egentligen med våra årstider?

Där på vägen hem tänkte jag att nu är det bara ett virr-varr allihopa. De säger att växthuseffekten gör att flyttfåglar inte flyttar, tänk då att den där effekten får oss människor att snurra ihop årstider. Den fick mig att vissla julsånger i slutet av februari, samtidigt som jag funderade på vilken startelva som skulle starta mot Wobbler på tisdag, återigen---- UTOMHUS!

Självklart vet jag att "växthuseffekten" är en liten fluga, precis som bloggandet är. Om några år ligger fokus på något annat som säljer lösnummer. Jag vill såklart att världen ska överleva, jag vill att vi ska tänka på vår planet och allt det där, men jag inser allt för ofta hur ytliga och kortsiktiga våra samhällsfunktioner är.

Idag när jag kom hem så hade filmen kommit. Den låg där, men en liten lapp på omslaget

"Anlänt trasigt till posten 070221".

Vadå anlänt trasigt, vem fan bär posten till Posten? Är inte det Postens antällda? Brevbärar´n som blev sur på paketet som satt fast längst upp i gula lådan vid tömning? Är inte han anställd av Posten? (Engström försvara dig och dina jävla paket, du får en gratis kontring mot mitt yrke...) Hur som helst, när ilskan lagt sig (den hann egentligen aldrig stiga) så upptäckte jag att filmen var oskadd och förpackad i ett pappersfodral, ni vet ett sådant man kan köpa billiga Cd-singlar i.
Hallå, ska jag betala 199 spänn för att inte ens få DVDn i ett "riktigt" fodral!?
Då ser jag det...återigen lägger sig ilskan som aldrig riktigt vill stiga för mig och jag ler för mig själv när jag läser nästa mening.

"Denna förpackning är tillverkad av 100% återvunnet material."

Smart. Vad är egentligen ett "riktigt" fodral?

Det är från den här filmen som många av mina senaste funderingar kommer ifrån. Film och film, det är mer en föreläsning om hur vi har det här på jorden. En verklig berättelse och en ruggigt obekväm sanning.

Jag ska se den tillsammans med många av mina vänner. Igen och igen. Sedan ska jag ge den vidare till dig.

Global uppvärmning - Du bestämmer

Först ska jag berätta om hur mitt liv har varit den senaste månaden. I samband med att jag sålde min tv och skapade ett mer socialt vardagsrum passade min dator på att krångla. Det slutade med att hela hårddisken gick sönder och nu sitter jag hemma med radion som enda elektroniska sällskap. Det låter kanske som om jag är bitter, men det är jag faktiskt inte. Jag har trivts rätt bra även utan dator. Vissa upptäckter har jag gjort, såsom att jag faktiskt inte behöver kolla av min mail åtta gånger om dagen. Vad jag saknar är förståss musiken. Jag lyssnar förståss mycket på radion, men det är ingenting emot att få göra en skön spellista och bara sitta ner och njuta.

Hur gick det då med livet utan tv? Jag har klarat mig väldigt bra. Ibland tittar jag på nyheterna på jobbet, jag läser Metro och lyssnar på ekot och radiosporten (längtar ofta efter sköna Lasse Granqvist-referat i 250km/h). Av bara farten har jag även hunnit se Lasse Brandeby dansa tango och i det ögonblicket var jag utomordentligt nöjd med att ha såld den fyrkantiga, icke möblerbara klumpen.

Att mitt vardagsrum därtill har fått en lite mer vuxen atmosfär kan ju inte skada nu när jag är närmre 50 än nyfödd.

Våren är späckad, om några dagar bär det av till Thailand med familj och släkt. Vi blir elva tappra själar som ska steka oss i 14 dagar. Det kan bara bli succé om du frågar en sann optimist.

Därefter börjar ett tungt arbete med att leda ett fotbollslag (läs: FCZ) till nya framgångar. Träningsläger planeras i dagarna med bl.a. obligatoriskt beeptest utan närvaro, gyttjebrottning på de svindyra träningsplanerna och SM i att spela snabb-prick apbakis.

Sist vill jag nämna några ord om det som ligger min varmast om hjärtat just nu. Global uppvärmning. En härlig historia där jag tror att vi själva får vara med och bestämma slutet, ni vet precis som i "Bullens" brevfilmer med alternativslut...eller var det så längesedan att ingen längre minns?

Dra ditt strå till stacken och börja med de enkla sakerna. Källsortera tidningar, glas, metall, wellpapp, plast och självklart lysrör och batterier. Visste du att varje medborgare har rätt till 6 kostnadsfria besök på en grovsopstation per år (när du ska kasta soffan eller liknande).

Sälj bilen, du behöver den inte så mycket som du tror. Du slipper att ha lån, du slipper bry dig om bensinpriser och framför allt så slipper du skrapa rutan och kan lugnt läsa tidningen på vägen till jobbet i stället.

Dela dagstidning med grannen eller kompisen som alltid går upp en halvtimme tidigare och bor runt hörnet. Bra för miljön och för plånboken.

Cykla. Kort och gott!

Ta hand om Sverige nu är jag är borta. Vi ses till våren, när isen har smält.

Samhällets fördummande effekter

Vi är många som hela tiden tror att vi är vuxna. Vi tror att vi har klarat av ungdomen och att vi är inne i den mogna världen. Jag tänker på tillfället från spårvagnen när jag ser en gammal dam gå ombord och jag reser mig för att låta henne sitta. För några år sedan kallades det ”Vilken artig ung pojke” medan man idag kallar det ”tack”.
Skillnaden är väl inte så stor kan man tycka. Skillnaden ligger totalt i betraktarens ögon, i detta fall hos den gamla damen som blev mycket mer förvånad av att en ung pojke kunde bereda henne en sittplats än åt att en ung man gjorde det.

Det finns andra erfarenheter som talar sitt tydliga språk. Samhällets norm berättar för oss inom vilka ramar vi ska vara när vi är i en viss ålder. Vi ska festa, idrotta och gå i skolan när vi är unga. Vi ska stadga oss, jobba, hitta bostad och skaffa barn strax innan 30. Vad händer sedan? Ska livet fortsätta att följa ett redan färdiglagt schema?

Här gäller ju precis samma sak som hos tanten, sanningen ligger i betraktarens ögon. Det är bara du själv som bestämmer hur du lever ditt liv. Vem du delar det med, vem du INTE delar det med, Vad du gör med tiden och när du gör något. Att förstå att samhället har en stark påverkan på varje individ är inte helt självklart. Jag tror att när en person har insett vikten av trycket från det vi har runt oss så kan en person börja handla och leva på sitt eget sätt.

Det blir lite luddigt och nu riskerar jag att bli överdrivet filosofisk, men jag vill ända lägga vikt vid detta fenomen.

Jag sålde min TV igår (inte enbart för att stilla mitt dåliga samvete för icke-betald TV-licens). Inga av mina möbler i vardagsrummet är längre möblerade efter en ”dumburk”. Reaktionerna har varit olika, de flesta tycker att jag är knäpp och är övertygade om att det kommer att bli tomt för mig.

Jag minns i gymnasiet, runt 97-98, då slog den stora mobilrevolutionen till. Plötsligt hade hälften av alla man kände en mobiltelefon. Coolt tyckte jag. Något år senare minns jag att jag funderade på om jag kände någon utan mobil. Jag kom på två namn, Line och Johan. Idag vet jag att Line har skaffat en, varför vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om det var påtvingat från jobbet. Johan har jag inte koll på, men om han fortfarande inte har någon så är jag imponerad.

Det finns många exempel. Några av oss kanske undviker utvecklingen i ren protest. Jag har många gånger tänkt på vad en mobiltelefon gör med oss människor. Självklart har den sina fördelar, det vet vi alla. Jag tycker att vi ska ta oss en funderare på varför vi har den.
Ska vi själva kunna ringa när vi vill, eller ska vi själva kunna bli ringda till när andra vill? Återigen, samhällets krav på normalisering.

Mobilen har blivit klocka, alarm, kalender, ficklampa, kamera etc. Det är bra saker, jag gillar inte att ha armbandklocka t.ex. Mobilen funkar perfekt som ersättare.
Jag tror dock att många prylar, typ mobil, dator och tv-spel fördummar oss människor. Dessa saker minskar vår förmåga att tänka själv samt att fungera kreativt.
En kompis sa till mig
”En polare på jobbet suckade och sa, jag ska väl försöka få loss barnen från datorn”
kompisen sa då ”släng ut dom och lek eller nåt”
varpå polaren sa ”Går inte, de vet inte hur man gör”.

Detta är ett väldigt talande exempel. Om dagens unga människor inte får redskapen i sina händer så stannar de upp. De tänker inte längre kreativt. De slutar att vara Homo Sapiens och snart börjar de gå på alla fyra igen.

Om våra barn inte ska få lida av att ha en Homer-Simpson-hjärna (i ärtstorlek) så är det upp till oss att ta lite ansvar och införa gamla hederliga lekar såsom
”Pant-gömme”, ”Inte-nudda-sand” och ”Röda-vita-rosen”.

Med all respekt för vårt samhälle och den goda viljan däri vill jag säga följande:
Få saker överträffar den egna tankeförmågan.
Sluta inte att analysera det vi får serverat på silverfat.
Ta vara på din tid och ha roligt. (även om det innebär att spela X-box och sms:a)