mycket i helgen...

Har just kommit innanför dörren efter en rutten avslutningsmatch i fotbollen. 5-1 i röven. Några mål får jag själv ta på mig. jag var helt värdelös, noll tajming, noll känsla och noll inställning. Jag får skylla på förkylningen som sinkat mig i några dagar.

Hur som helst så kom vi sist i div 7, den lägsta serien i Göteborg. Vi måste ju vara bland de sämsta lagen i Sverige. -33 i målskillnad. Över 50 bollar i eget mål på 18 matcher!

jaja...ändå tycker jag oftast att det är skitskoj att hålla på med fotbollen.

I helgen hade jag en av de märkligaste arbetspassen på länge. Helt lungt fram till 21 på kvällen, då kom fullmånen. Vi mötte först en moped med tre ungdomar på, alla utan hjälm. Vi vänder och kör efter. Då dumpar dom mopeden (och en doja) och springer iväg. Jag tar mopeden, som har nycklar och allt och leder ut till vägen igen. Då kommer nästa moped med tre ungdomar på, alla utan hjälm. Jag inser att den enda chansen att få fatt i dom är att köra efter. På mopeden! Jag sätter fart och gasar järnet. Tror du inte att, av ALLA trimmade mopeder i Sverige, har jag hamnat på en laglig som gör 30 km, i nedförsbacke. Jag kör hur som helst efter och till slut tar vägen slut....Vad händer, jo ännu en dumpad moppe. Där stod jag i villaområdet med två mopeder och inga ungdomar...

Det löste sig till slut och sanningen kröp såklart fram. Mitt i detta case så får vi larm om ett rån i närheten, en taxikille har blivit rånad bara någon minut från där vi var. Vi åkte dit. Grabben hade tagit övervakningskameran och lite annat. han trodde att bilderna skulle lagras där, men där gick han på en nit. Vi tog honom inte, men när bilderna kommer så lyckas vi nog ta honom.

Minuten senare var det dags igen. Ett rån på ett annat ställe, när vi kommer dit snubblar vi i princip över en gubbe som ligger och sover på gräset. Han var helt avdäckad och hade druckit fatalt mycket sprit.
Rånet var inget rån, men det var lite stökigt, vi bestämde oss för att engagera oss i den fulla gubben. Han var helt okontaktbar och vi borde kört honom i ambulans, men vi tänkte att han inte var värd sjukhuspengarna eftersom han själv satt sig i sitt tillstånd och att vi kunde köra honom till fyllecellen istället. Läkarna har fullt upp med olycksfall och annat. Han skulle klara sig bra i arrestlokalen tills vidare. Vi släpade honom trots att hans ben inte bar och fick till slut motat in honom i baksätet (efter att vi fällt ner spyskynket!) Han var tung och dessutom var han fransman!
Lagom tills jag satt mig intill honom så står det spy som en fontän ur munnen på honom. Fortfarande rör han sig inte, och ser medvestlös ut...jaja, det mesta sögs upp av hans redan sunkiga kläder. Vi åkte mot cellen. Efter halva vägen inser jag att jag är alldeles blöt i röven. Jag vänder mig om och ser då att jag sitter i en pöl av spy...(spy och spy, det var mest använd jäger om man ska vara noga). Jag förbannar mig själv och den franska fyllan och inser att jag inte kommer någonstans. Jag sitter fast i den där jävla bilen och den där jävla fransmannen som spytt ner mig in på bara kalsongerna. Härligt!
Vi kommer fram och jag tar mig ut, fransmannen läggs på en madrass och bilen får vi åka och tvätta av så gott det går. Vi åker tillbaka till vårt område, men först ser jag till att stoppa brallorna fulla med papper. Där sitter jag, med en jätteblöja och bara hoppas att vi hinner in så att jag kan byta om innan vi får nästa larm

Det du just läst ska inte tolkas som att jag har något emot varken sprit, fransmän eller fri sjukvård åt alla....

Vi hann och tills slut så lugnade det ner sig. Visst flög det flaskor i luften på ett uteställe, men ibland kan man helt enkelt inte vara på alla ställen samtidigt. Vad som sedan hände på lördagen tar vi en helt annan dag.

Nu är det söndagkväll och jag ska äta massor med mat och kanske en chips eller två som plåster på såren för den tunga förlusten i fotbollen.

Bröllop som inget annat

Kurder, syrianer eller turkar. Det är svårt för den utomstående att förstå skillnaden. För mig spelar det ingen större roll, men jag vet att det gör det för dem. Jag vet i alla fall nu att ett syrianskt bröllop är något jag gärna upplever igen. Min gode vän A gifte sig igår och jag och några vänner var bjudna. Vi hade en del förväntningar om att det kunde bli en galen fest. Vad som kom hade nog ingen ens fantiserat om...


Vi var minoritet, jag sa till A under festen, "Äntligen får jag känna mig som en invandrare!" Vigseln var enkel, en farbror rabblade arabiska i 30 minuter och sedan gick alla ut. Vi följde flocken. Martin, som nyss blivit upplärd hur man hälsar (tre kindpussar med start till vänster) stannade utanför för att mingla, han gjorde sig reda för att hälsa och skulle till att pussas, farbrorn som var en tvättäkta syrian, medelålders med maffig mustasch tog istället upp en ciggarett och sa "Äntligen får man röka". Så var den isen bruten. Bilfärd från Skara till Skövde följde. Två busslaster hängde på. släkt från Göteborg, Tyskland och Linköping hängde på.


Lokalen var fantastisk. 560 personer, 95% var släkt. Tänk er, SLÄKT. kusiner kusiner kusiner. några farbröder och 50 kusiner till. En farsa och sju syskon. Jag har fått en annan insikt i hur viktig släkten kan vara.
Folk dansade och då menar jag verkligen dansade. Av glädje, inte av någon annan orsak. De dansade så svetten yrde. Farmor och farfar slängde kryckorna och viftade med sina silkesnäsdukar. En trumslagare gick runt och slog takten och en annan hade en ormtjusar-flöjt. Det var mäktigt att få vara med, och helt ärligt så skulle jag vilja att svenska bröllop var mer som detta. 560 personer. 560 glada personer. Inget bråk, inga vakter, alkohol i överflöd och alla drack med måtta. När händer det på svenska fester??
Jag och mina svennevännner var utslagna och orkade inte dansa mer efter några timmar, resten fortsatte till fyra på morgonen. Sju timmars dans till livemusik av syriansk modell. Hur stort som helst.



Jag lägger upp lite bilder, för det är bara att inse att det inte går att förklara hur roligt det var att få vara med. För att inte tala om gästfriheten, man blir som en kusin när man närmar sig, man lär sig dansen och sedan är det som att man känt varandra hela livet. A var grym igår. Idag är han man på riktigt. Grattis!

_________________Bruden och hennes far i kyrkan__________

____________________Brudparet på festen______________


_________________ A och brudens syster_______________

__________________ Traditionell ringdans________________

__________________ A och bruden hyllas på axlar____________

_________________Bruden svänger på axlar______________

__________________Dansgolvet var fullt hela tiden___________

_____________________Full fart..._____________________

________________Bruden dansar på scenen_______________

________________Lokalen med polketten i mitten_____________

_________________Lilla- & storasyster till A. _______________

_________________Glada gänget från PHS_______________

__________________Lillasyster, Catrin och Maria ______________

_________________ Maria, A:s pappa och Catrin____________

Bilfri dag borde återkomma

Den 22 september sker något stort. Ungefär 1300 städer runt om i hela världen ställer sina bilar och visar upp sina centrum så som de skulle se ut utan bilar.

Titta in på http://www.mobilityweek-europe.org/ för att ta reda på om din stad är med. (Jag vet att Göteborg kommer att vara med). Tänk om en sådan dag kunde komma lite oftare, kanske en gång i månaden, och senare kanske varje fredag. UNDERBART!

Sitter förresten inne idag och tittar ut på en av de mörkaste dagarna på länge. Regnet strilar ner och de mörkgrå, trista molnen känns miltjocka däruppe. Ibland när det regnar så tänker jag att då hinner man med massa saker som man inte tar tag i när solen skiner, som att rensa vinden, städa en klädgarderob, laga den där punkteringen, byta gardiner eller kanske till och med rensa golvbrunnen i duschen. Idag vet jag dock att jag inte tänker göra något av de sakerna. Jag tänker sätta mig framför tvn och glo på dam-VM. Sport är så bra, för det kan sändas på alla dygnets timmar, och då är det plötsligt ok att titta på tv mitt på dagen. Något som jag annars försöker undvika in i det längsta. (se tidigare bloggar om mitt TV-motstånd!)

Höstlöven närmar sig. Här är några från Karlstad 2006.

.

.

.

.

.

.

Vad händer framöver?

- Bröllop i Skövde, kostymen inköpt. Kristet-ortodoxt bröllop kommer bli spännande, förmodligen en av de fetaste fester man varit med om...

- Slutspurten på allsvenskan, den känns lite seg och utdragen, men det går ju bra för Blåvitt...

- Winnerbäck och Lemarc i höst, två härliga spelningar. Häng på ni som vill, Winnerbäck 28 oktober Lisebergshallen och Lemarc på konserthuset den 1 dec.

- Bruce Springsteen i Globen suger långt. Biljetterna tog slut fortare än du hinner springa 400 m tresteg med tandborsten i munnen.

Kräftskivan

____Bilden till Håkanssons skivomslag Överåsvallen 2007____

Sitter hemma efter en ofantligt stor brunch på Farellis i stan. 149 kronor fet mat tills man spricker, och efter att man spruckit spränger man ner fyrkantiga underverk av chocklad och morotskaka, bara för att man får.

Igår var det kräftskiva, en årlig sådan i Överåsvallens klubbstuga. 60 personer som var sugna på skaldjur. Jag och Kimball slevade potatissallad och rostbiff, men de flesta njöt av kräftor och räkor. Kvällen gick fort, mycket musik, många olika meningar som vanligt, tills slut satt jag i Lundens svettiga omklädningsrum och höll upp noterna till Håkansson som spelade Bruce "No Retreat No Surrender" på sin 6000-kronorsgura...njutbart.

Avslutade kvällen hemma dit Kim och Emelie redan hittat. Anna och jag valde att väcka dom men till vår förvåning ville de sova och bli lämnade ifred. Varför?, klockan var ju 03.30, vem vill sova då? Några minuter senare ringde det på dörren, Wille står och svajar som en flaggstång och har lyckats ta en taxi hem. Festen var 500 m från lägenheten... Bra jobbat Wille!

Har även hunnit med att städa lokalen efter festen, trevlig syn, kräftspad, sprit och öl över hela golvet, men en timme senare var det klart och vi for vidare mot stan och brunchen.

Ikväll är det finnkamp, sportspegeln och kanske någon annan sportaktivitet.

hemma innan vi gick upp till festen...

Nya tider, nya bloggar & nya tankar

___________hetsa inte förbi livet som finns här och nu_________

Idag är en speciell dag. jag har bestämt mig för att skriva lite oftare, lite enklare och om lite mer vardagliga händelser och tankar. Jag skriver fortfarande i första hand för att jag själv vill skriva och tycker det är roligt, men inser att om någon annan i den viruella världen ska få ta del av mina ord så behöver jag uppdatera lite oftare.

Okej, det var Sara som pushade mig. Hon är rolig, Sara. Hon är en av de som nämns i ett inlägg längre ner, "Ett stort tack" heter det. Hon var en av tjejerna som jag växte upp med, drack mina första öl med och faktiskt var en av de första jag kysstes med. Idag umgås vi inte, men jag tror att hon liksom jag vet att vi har varadra där någonstans. Jag stötte ihop med en annan av mina ungdomskompisar, Jessica, och kom då och tänka på Sara och skickade iväg ett sms.

PipPip, jag fick ett svar och blev lika glad som Sara är på bilden av att höra från henne.

Om du läser detta Sara så ska du veta att jag ofta tänker på hur du har det och det glädjer mig att du verkar få det stöd du behöver. jag träffar tyvärr i mitt jobb många som har det svårt i livet och som har hamnat i olika former av kriser. En enda sak är jag säker på i de lägena, och det är att jag inte är avundsjuk på deras situation. Jag lär mig något om sorg vid varje tillfälle och varje gång hinner jag tänka "när ska det hända mig?". När ska mamma och pappa gå, vem ska bort först av mig och mina bröder? Hur länge får jag leva med den jag älskar?

Jag har som tur är även träffat folk som har rest sig igen och som visat att det kan komma något gott ur det onda, kalla och tråkiga som hände för länge länge sedan.

Idag är en speciell dag, för det är en dag som aldrig tidigare sett solen skina. Det är en helt ny dag och den äger rum just NU.

Ville bara säga det. Lev som du vill, men lev gärna här och nu. Minns allt du upplevt med glädje, fundera på din framtid och hur du vill ha det, men stanna upp då och då och lev där du är just NU.

Denna lilla spalt tillägnar jag min vän Sara (som jag gärna tar en fika med när hon känner att hon har tid och ork)

______________________Lugn och ro______________________